Vi är i Vittangi igen. Ett kombinerat administrations-, jobb- samt intervjuofferbesök.
Intervjuoffer. Konstigt ord egentligen. Som att det alltid måste handla om att bli ställd mot väggen.
Planet hann inte mer än slå ner sina hjul på landningsbanan i Kiruna förrän jag kände mig trött och febrig. Orkar inte en tredje sjukomgång mer eller mindre i rad.
Den jobbrelaterade biten av resan innebär att jag ska åka ner i gruvan i Kiruna. Djupt ner. Det ska bli väldigt skoj.
Jag stör mig ofantligt på veckans artiklar i Stockholmstidningarna om de skadeframkallande spärrarna i tunnelbanan. Eller, inte på artiklarna, utan på den allt mer tydliga samhällsmentalitet spärrarna visar på. Spärrarna måste byggas så där höga och aggressiva, för annars finns risk att några fuskare tar sig igenom, och hur skulle det se ut om vi hederliga skattebetalare tvingades betala för det, vad? Nej, låt oss bygga murar som åtskiljer de ärliga från snyltarna. Skit samma om vi får ett allt kallare samhälle, jag tänker fan inte betala för någon annan än mig själv.
Bah.
Du har inte lås på din ytterdörr då?
Bah!
Menar du på allvar att du tycker de här sakerna är jämförbara?
Ja!
Din mur låser ju du!
Betala eller gå, vad är problemet?
Tar du springnotor på krogen eller taxin?
Fast för din del är det ju inget problem, du drar ju av dina taxiresor!
Ingenstans i mitt inlägg skriver jag att jag är för plankning, jag är tvärtemot av den uppfattningen att man bör betala när man reser kollektivt, om det inte demokratiskt har beslutats att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri, vill säga. Så är det inte i Stockholm, och därför betalar jag mina resor, oftast med remsa, annars med sms-biljett.
Det jag vänder mig emot är att vi i vår iver att stoppa fuskare bygger sådana höga spärrar att de bokstavligt talat slår tillbaka mot dem som är ärliga. Jag tycker inte om att samhället blir allt mer sådant. För jo, jag tycker att det är en trend överlag att vi tänker och bygger samhället utifrån samma synsätt som ligger bakom beslutet att köpa in de nya spärrarna av nolltoleranskaraktär. Jag tycker att ett samhälle där vi till varje pris försöker stoppa dem som av en eller annan anledning inte vill/kan betala blir kallt och ogästvänligt. Och jag tror att vi alla i längden mår sämre av att leva i ett sådant klimat.
Och för att ta den där dörrliknelsen då: Ja, det är lås på vår lägenhetsdörr, och jag brukar kontrollera att den är låst när jag går till sängs. Men jag har inte skaffat mig ett lås som riskerar att skada mig eller min son när jag går igenom dörren hemma, vilket däremot SL ansett sig behöva göra med sina spärrar (ja, min son har fått sina fingrar klämda mellan käftspärrarna och barnvagnens ram två gånger under ett drygt års tid).