Hm. Nedanstående blogginlägg skrev jag i går kväll, men jag glömde visst bort att trycka på publicera-knappen. Tyckte väl att det var lite konstigt att ingen kommenterat och sagt Stackars Tage!
De ringde från dagis vid tiotiden i morse, Tage hade råkat hamna i vägen för en framrusande trehjuling och fallit i backen med munnen rätt mot kanten på den hink han vid tillfället gick och bar på. En rejäl fläskläpp, skrapad kind och vänstra framtanden splittrad i bitar blev resultatet, även om tanden fortfarande hängde kvar i gommen.
Vi fick en akuttid hos vår lokala Folktandvård, där tanden bedömdes bortom all räddning så tidigt i morgon bitti ska vi till barntandvårdsspecialisterna på Eastmaninstitutet i Vasastan för att få den borttagen.
Jag har sällan varit så stolt över Tage som i dag. Trots att han gått runt med en demolerad tand hela dagen har han hållit humöret uppe. Inte en tår har rullat nedför hans kind, och när vi kom hem från tandläkaren och jag gjorde lunch åt honom – potatismos och varmkorv – avbröt han visserligen ätandet flera gånger för att säga ”ajajaj” och peka mot munnen, men han åt nästan hela sin portion. Under eftermiddagen har han pratat väldigt mycket om ”kykeln köra på”, varvat med ”tanden bort”. Och ja, det summerar väl dagens händelser rätt väl.
Samtidigt som jag känner mig stolt över hans tapperhet, har jag själv gått runt och känt mig skärrad och medtagen hela dagen. För en tand! En mjölktand därtill!
Vad som skulle hända med mitt sinne om han någon gång blev skadad på allvar vågar jag knappt föreställa mig.
I dag, torsdag eftermiddag, är tanden historia, ett minne blott hos såväl Tage som hans föräldrar. Dock finns den sparad i ett litet grönt skattskrin som vi fick med oss från tandläkaren för framtida tandféer. Tage är någorlunda återställd från bedövningar och eländigheter, och verkar tycka att det är rätt tråkigt att han i dag är ordinerad vila och inomhusliv.
Att han kommer att ha en glugg i sitt leende tills den dag hans riktiga tand behagar växa ut om en tre-fyra år, är han ännu lyckligt omedveten om.
Stackars Tage ju, men så kan det ju också hända att han inte alls behöver ha den där gluggen där särskilt länge. Själv tappade jag min första tand när jag var fyra, och Tage verkar ju vara rätt tidig med en del saker han också.
Skönt att det inte var något allvarligare!
Åh stackars liten kille! Jag har gjort honom sällskap med en sprucken tand ner till roten, jag vet hur du har det Tage!
Tack för uppmuntrande tillrop, Tage tackar så hjärtligt! Det blev en väldigt bökig natt, mycket som skulle bearbetas i skallen tror jag, men i morse åt han som en häst och lät mig borsta hans tänder utan allt för stora protester, så det är nog ingen större fara med munnen.