Det är söndag och solen skiner på en sån där dag när jag funderar över det här med blyghet. Varför jag ibland gör det, känner mig blyg när det egentligen inte finns någon anledning. När jag borde vara fylld av tillförsikt. När jag borde inse att jag faktiskt är något. Men istället sluter man sig inåt, drar sig tillbaka, tar den enkla vägen bakåt. Irriterande. Oförklarligt. Ett faktum. Fan.
Hur som helst, öl i gräset på En ljummen i gräset i går kväll. Trevligt, oerhört gemytligt och på något sätt så … och ursäkta mig nu – oerhört osvenskt. För tänk er ett festivalliknande arrangemang där man tillåts ta med sig egen alkohol in på området, där man kan välja mellan att dricka medhavd öl eller att gå och köpa öl eller vin från ståndet några meter bort, utan krusiduller, utan några som helst vakter, utan något som helst tjafs. Det kändes så konstigt att jag först inte ens trodde på det. Men jo, det var sant och så oerhört fint och mysigt och löjligt snällindiepoppigt att man nästan ville gråta.
——
Hittade de här underverken på Emmaus på Götgatan i går. Fler böcker borde se ut så här även nu för tiden. Och Maria Lang var en mästare på deckartitlar, punkt slut.
Kul att man numera utan eftergifter kan ta med sig egen dricka in på området. Förr om åren har det funnits en tjomme som gått runt och bett folk att stoppa undan sina medhavda baginboxar och burkar och istället hänvisat till områdets egen öl. Jag förmodar att de gett upp hoppet om att folk ska sluta smuggla.