Jag är ju rätt duktig på att dissa DN På stan. Dels tycker jag ju fortfarande att det är löjligt att en fredagsbilaga kommer ut på torsdagar, och när det dessutom som i dag sker redan på onsdagen på grund av Kristi Himmelfärds i morgon, och man vet hur det går till med pressläggningar och dylikt och därmed inser att det mesta i tidningen är skrivet senast i måndags vilket medför att den känns lite … ohelgig, så känns det ju knappast bättre, men vad fasiken – kreddas den som kreddas bör: dagens nummers huvudtext om Stockholms trafikljussystem var så fantastiskt nördigt underbar att infrastrukturgeeken inom mig nästan dog av förtjusning. Jag kommer att gå och klappa händerna framför varenda tryckknappslåda jag ser i dag. Och hur får man tag på en sån där dagismojäng som ger förlängd tid vid övergångsställen? Kanske kan jag muta någon ur personalen på dagiset nere på innergården, de brukar ju alltid slänga långa trånande blickar efter mig när jag går förbi. Eller tror de att jag är en ful gubbe och bevakar bara varje steg jag tar, är det det jag misstar för åtrå, jag blir aldrig riktigt klok på vilket det är. Men nej, oroa er inte, jag är ingen ful gubbe, jag vill bara ha extralång grön gubbe.
Gud, ibland borde jag verkligen skriva kortare meningar. Men infrastruktur gör mig galen.
——
Jag hade för övrigt sjukt bra gröna vågen-flyt med gröngubbarna under hela promenaden till jobbet i dag, och då gick jag ändå längs Vasagatan. Det lönar sig att skriva snällt.
Jag har en dagisknapp. Om du bjuder mig på någon trevlig mediafest kan du få den. Observera ”trevlig”!
Shit, då är det bäst att jag börjar rota bland inbjudningstravarna på skrivbordet.