Ibland går saker bra. Ibland gör de det inte.
Den här artikeln, om den pågående streetdansfestivalen på Dansens hus här i Stockholm, är ett tecken på det senare. Min kollega Erika skrev den under eftermiddagen. När hon var klar skrev hon ut texten och gav den till mig för korrläsning. När korret var gjort hittade jag inte texten i vårt textredigeringsprogram. Den var totalt väck, non existent, gone with the wind, borttrollad från jordens yta. Det var inte mycket att göra, hon skrev om texten från början, knattrade ut den korrade utskriften. När hon var klar tryckte hon på print igen, så att jag kunde slänga ett öga på den nya versionen. Puts väck hej då. Ridå. Bye bye streetdans.
Tredje gången fick jag skriva av utskriften. Höll mig långt borta från bulle+P. Den stannade bland oss. Tack.
——
In other jobbnews så har min kollega Erik intervjuat Kirsten Dunst i dag med anledning av ”Spiderman 3”. Min kollega bling-Therese är på väg till galapremiären för att hänga med Kirsten där. Själv har jag spenderat dagen med att skriva notiser som den här och den här och ska snart åka till en söderförort och äta thaimat. Olika falla ödets lott.