Maria Gripe, jag och Systembolaget

När jag precis hade skickat hem min sista medarbetare vid kvart i fem och gjorde mig redo för att packa ihop kom en av TT:s deskreportrar fram till mig. Vi har fått ett tips, Maria Gripe ska ha dött – vet du möjligen vem som var hennes förläggare så att vi kan få det bekräftat?

Det var den tidiga hemgången det, var min första tanke.

Knappt 40 minuter senare hade vi lyckats nå redaktionschefen på Bonnier Carlsen som kunde bekräfta att jo, det var sant. TT-flashen gick ögonblickligen ut och väckte nyhets-Sverige ur sin begynnande påskslummer. Jag hade under tiden som passerat haft ett försprång och kunde således leverera en första runa på 2000 tecken redan ett par minuter senare. Därefter var det kommentarsdags, jag ringde en litteraturprofessor vid Stockholms universitet samt en expert på Maria Gripe och fick veta varför hon var betydelsefull. Jag visste ju redan att ”Tordyveln flyger i skymningen” och ”Agnes Cecilia” skrämde skiten ur mig när de gick som radioföljetonger på 80-talet, men det räckte liksom inte. Som tur var hade de bra saker att säga och den uppdaterade versionen kunde gå ut strax före klockan sju.

Det är självklart aldrig roligt när människor dör. Men det är ändå när det sker såna här saker som det är som mest spännande att jobba. Och just nu, strax före klockan halv åtta på skärtorsdagskvällen, är det ändå min text som toppar nästan samtliga svenska tidningssajter inklusive såväl DN som SvD (även om en del, som DN, fortfarande har den första versionen), vilket jag inte kan låta bli att känna mig lite stolt över. En del lär säkert byta ut mot egenskrivet material senare i kväll, det ligger journalistisk prestige i sånt, men just nu är det jag och ingen annan, så det så.

——

Så inser jag att Systembolaget obönhörligen har hunnit stänga. Det blir en torrlagd påsk. Oh well, det betyder ju i alla fall mer tid åt stringhylleprojektet.