Min lägenhet ser ut som ett härke och jag likaså. Den här helgen skulle gå i lugnets och rekreationens tecken. Det är precis så det kommer att bli. Not. Fuck.
Det ligger kläder överallt och symaskinen står mitt på golvet, min sena insikt om vithet i går kväll tvingade fram kreatören i mig eftersom byxorna var tvungna att läggas ner, jag har tydligen växt tre-fyra centimeter det senaste året. Nu ligger jag i sängen och ojar mig och minns att jag lyckades truga till mig en hamburgare på Burger King, nej vi har precis stängt men jag pekade mot klockan på väggen och sa med snusförnuft men klockan är ju inte halv fyra än varvid hon log trött men gav mig en Whopper som låg och skräpade i något hörn för tio kronor. Yum.
Maybe u want to learn me better står det i mejlet som dimper ner från Olga, men hennes mejladress är jfhooker@nånting.org, så jag raderar henne trots att jag undrar vad det var jag skulle lära henne. Peter kallar på chattuppmärksamhet men försvinner för att koka kaffe nästan direkt, distraktionen är dock total, jag blir konfys, tappar konceptet och börjar skriva om spammejl istället för det livsavgörande jag hade på gång i min hjärna men som nu sagt poff. Jag går över till att kolla om Alex Schulman skrivit något klokt sedan i går kväll istället. Nope. Så får jag en flashback och ser The Ark-Jepson stå och vifta med hela kroppen för att jag och en vän var otroligt matchade för att hon hade röd jacka och jag röd slips. Jag älskar att matcha men just det kändes inte direkt som någon … match.
Det ringer i mina öron. Fucking Berns.
——
Fick för övrigt en bra tanke till romanen i natt. Alltid något.
eh, vad är ”ett härke”? jag antar att det inte är en härk du avser, dvs en kastrerad rentjur?
Ah, du som har gjort lumpen i norr och allt, du borde ha snappat upp det, eller var det månne ett mellannorrländsk ord? I Sollefteå sa man att något såg ut som ett härke om det helt enkelt såg för jävligt ut. Det var det första officerarna sa till oss när vi kom innanför grindarna på I21, ”ni ser ut som ena jävla härken allihopa”. Det har satt djupa spår i mitt ordförråd.
fast om ni såg ut som ”ena jävla härken” så var det väl kanske just snöpta rentjurar som avsågs? allt som uppfattades som omanligt var ju ett skällsord för dem – hos oss var saker och ting ”ludermässiga”.
Det är möjligt, men i sånt fall såg vårt logement ofta ut som något en snöpt rentjur gått loss i, för det benämndes också ofta som ”ett jävla härke” av våra frustande befäl. Oh the memories…
Hej! Jag använder också ofta ordet härke – till exempel ”jag måste diska, köket ser ut som ett härke”. Först igår när en kompis ifrågasatte detta ordval slog det mig att det kanske är ett ord som inte finns? Men jag jobbar ändå som översättare och jag älskar ju språket, kunde det vara så illa att jag hade hittat på alltihop? Alltså googlade jag och det känns betryggande att veta att jag inte är helt ute och cyklar. Kanske gjorde jag lumpen i ett tidigare liv. Ha det gott! Hälsningar Lina a.k.a. Härket
Ah, en härkeskollega! Härligt. Ordet känns underanvänt i språket, vi får göra enad front och sprida det bäst vi kan.