Jo, min nästa roman ska fasiken få heta Vi har redan sagt hej då ändå. Jag tänker inte vika mig bara för att något annat heter lite likadant.
Åtminstone tror jag det. Livet är en ända lång velighetsparad.
——
På tal om något helt annat är det lustigt hur man undermedvetet anpassar sig. Min pappa har varit på besök i helgen och i går morse rattade jag utan att ens reflektera över det in P4 på morgonen. Inte för att han bad om det på något sätt, utan för att det kändes som det rätta att göra. Så nu har jag för första gången på över ett decennium lyssnat på både Ring så spelar vi och Melodikrysset den här helgen. Det var exakt som jag mindes det.
Stå på dig med titeln, den är grym! Själv blev jag mäkta förgrymmad när en håkan-låt kom några veckor innan min bok kom ut förra året. Den hette typ jag älskar dig och jag hatar dig mer än bla bla bla… Alla ba: Vad töntig han är som härmar håkan. Jag ba: Snyft.
Jag är också uppväxt med ”Ring så spelar vi” och ”Melodikrysset” vareviga helg. Tog en välbehövlig paus när jag flyttade hemifrån, men nu tycker jag att det är trevligt att lyssna om jag råkar vara vaken! Jag är 24 år – är det nåt fel på mig?! Hehe, det är nån form av komfort på nåt vis tycker jag. Man får känslan av att allt ordnar sig… gud vad jag svamlar.