Bokmässan var det ja.
I mycket kom årets upplaga att präglas av Tage. Hans interaktioner med författare på mässan, oftast i samband med hissåkande, hörde utan tvekan till höjdpunkterna.
Det började redan vid ankomsten på onsdagskvällen, då vi när vi klev ur hissen på Heaven 23 blev approcherade av Johan Hakelius. Vilken barnvagn! utbrast han, jag har aldrig sett något så strömlinjeformat, vilket fick mig att tappa bilden jag har av honom som välekiperad Stockholmsflanör. För är det något trottoarerna i Stockholms innerstad har, så är det ett överflöd på Bugaboovagnar lika den han nu hänfördes över.
Nåväl. På fredagen, återigen uppe vid räkmackorna på Heaven 23, gjorde Tage succé hos den zimbabwiska författaren Petina Gappah. So cute! sade hon skrattande flera gånger från bordet bredvid oss, när Tage var på sitt mest flirtiga humör. Charmen bet dock inte på riktigt alla kvinnor den där eftermiddagen, i hissen på väg ner hamnade vi tillsammans med finska Sofi Oksanen, som nöjde sig med att ge honom ett artigt men kort leende när han sökte ögonkontakt.
Mässans hetaste författare, norske Karl Ove Knausgård, visade sig dock vara ett enklare byte. För att försäkra sig om dennes uppmärksamhet vid en gemensam hissfärd på lördagen drog först Tage honom lite i byxbenet, och övergick sedan till att boxa mot honom när det inte gav önskad effekt. Då vaknade Knausgård, och gullade med honom resten av resan. Gott så.
Årets inköp? Enbart Petina Gappahs ”Sorgesång för Easterly” för min del. Beröm till min son ska alltid premieras.
Trevligt att veta att också författare är vanliga människor som blir charmade av en söt baby 🙂 Förutom Sofi Oksanen då, men kanske hon bara försökte upprätthålla sin coolhet.
Men haha vilken bild jag får i huvudet av en liten Tage som boxar på Knausgård 😀