Hjärtat bankar, huvudet snurrar och jag äter, andas och sover – ja när nu det sker nån gång ibland – Melodifestival. Efter fyra timmars sömn vaknade jag med funderingar om dagens artiklar vid klockan sju, trots att jag hade ställt väckarklockan först på 09.10. Argh. Åh vad jag längtar till söndag och oj vad tråkigt det ska bli när allt är över. För säga vad man vill men jag har jobbmässigt sällan haft så roligt som de senaste sex veckorna. På festen i går kväll låg känslan låg i luften, vad i hela fridens namn ska vi göra nu när allt snart är över? När vi inte får ses varje kväll på mingelfester, när vi inte får äta korv i pressrummet, när livet fortsätter?
Det känns faktiskt redan lite konstigt och jag är ärligt talat inte ett dugg ironisk.