Det förflutna finns även i Stockholm. Det är inte bara den absoluta dåtiden som sätter tanken i rullning. I går kväll vandrade jag från Scheelegatan upp mot Barnhusbron och över till Vasastan och minnet från tider som flytt ackompanjerade mig tillsammans med tonerna av Säkert, Studio och Karin Ström. För Studio-låtarna är ju så förbaskat långa så den kvartslånga promenaden till Odenplan bara behövde tre spår från spellistan.
Fast även om den direkta minnesbilden var från alla promenader jag gjort över den där bron från tiden då jobbet låg på Kungsholmstorg så slank så klart även Uppsala in. Jag kommer ju sällan undan det hur jag än försöker. Och om jag verkligen försöker så finns trådar till det mesta i mitt liv i alla situationer, det behövs knappast några sex Kevin Bacon-steg för att jag ska nå till minnets dunkla vrår, tre steg så har jag nått det mesta, det handlar bara om associationsförmåga och fantasi och den varan har jag alltför mycket av ibland, även om jag som bekant helst rotar i min egen bakgård såväl i roman- som bloggform.
Jag vill inte säga något speciellt med det här. Mer än att det var trevligt att dricka vin på Vinoteket och att äta på Mamas & Tapas. Och att vandra i en kvart med minnen från tider som flytt.
Nu ska jag åka och träffa Måns Zelmerlöw utanför en frisörsalong. Melodifestival here we go again.