Föga förvånande så blev det ju ingen skrivdag i går. Istället blev det den stora rauktittardagen. Vi hängde vid något som hette Holmhällar och jag klättrade på de stora och konstiga stenarna och sa saker som ”oj vad fina de är” och ”ja, det var verkligen jättevackert här” med sådan emfas att jag nästan sprack, för det kändes som att mina guider inte riktigt tyckte att jag gillade raukarna. Men det gjorde jag. Faktiskt.
I kväll åker vi över böljan den blå mot Nynäshamn och Stockholm igen. Skrivtakten kommer efter den här lilla semestern att behöva ökas ytterligare kommande månad. Men det kan jag leva med. Och kanske kan jag ju ändå börja skriva den där jobbiga begravningsscenen på färjeresan i kväll. Om jag inte börjar läsa Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan istället, som jag köpte på ett antikvariat i Visby.
Och just ja – mina sammanstötningar med litterära fantomer fortsätter. I går när vi var vid raukarna så gick vi förbi stugan där nyligen avlidne akademiledamot Lars Gyllensten satt och skrev när det begav sig. Det var ett fint litet hus.