Väldigt fin recension av ”Vi har redan sagt hej då” hos Boktoka i går. Dock skriver hon att hon stört sig på mitt marknadsföringsarbete av romanen, något som nästan verkar ha fått henne att inte läsa den.
Det är en svår balansgång det där. Hade jag inte jobbat aktivt med att marknadsföra romanen genom att få mitt självutgivningsprojekt omskrivet i bloggvärlden – det är främst där det har fått uppmärksamhet, traditionell media har inte alls skrivit lika mycket – hade jag troligen inte lyckats nå ut alls. Samtidigt är det så klart inte lyckat att skapa en antikänsla inför romanen heller. Själv tycker jag dock att den väg jag valde var den rätta, och egentligen den enda möjliga i och med självutgivningen. Att en del skulle ogilla det var nog oundvikligt.
Samtidigt vill jag understryka att alla de blogginlägg jag själv har skrivit om ”Vi har redan sagt hej då” nästan uteslutande har handlat om projektet, och inte om romanen i sig. Förutom när jag dristade mig till att reflektera över recensioner, så har jag verkligen försökt låta romanen som sådan tala för sig själv. Det är möjligt att jag inte alla gånger har lyckats, men det har ändå varit min ambition. Jag har en hel del grejer jag gärna skulle vilja dela med mig av gällande själva romanen, detaljer jag är sprickfärdigt stolt över, några saker jag kanske inte tycker blev fullt så lyckade och ett gäng allmänna reflektioner kring varför romanen blev som den blev, men jag håller dem för mig själv. Åtminstone ett tag till.
Är det färdigskrivet om självutgivningsprojektet här samt hos andra nu då? Jag hoppas inte det. Det ska ju för bövelen komma en ljudbok vilken dag eller vecka som helst, samt en pocketupplaga vad det lider också.
Jag håller absolut med dig om att du inte hade något val. Som litet förlag, egenutgivare, så har man inget att luta sig tillbaka mot. Man kan inte passivt peka på nyhetskatalogen och säga ”titta Daniel Åberg kommer med en ny roman – spännande va?” På gott och ont.
Utan din envishet hade du, precis som du skriver, inte nått ut i samma utsträckning som boken gjorde. Sen att du får några som tröttnar halvvägs får du nog räkna med. 🙂
Sprickfärdig av stolthet har du all rätt att vara. Tack för en fin roman.
Tack själv för en fin recension!
Jag skulle också gärna vilja kommentera det här. Jag skrev även hos Boktoka att jag tvekat lite att läsa boken av samma anledningar som hon, men det här har ingenting med din egen marknadsföring av boken att göra (herregud, vad skulle du göra? Utan förlag i ryggen så måste du så klart promota boken på alla sätt, och att någon skriver om sin bok i sin blogg som till stora delar handlar om att skriva en bok… eh, ja, det kan väl ingen ha några synpunkter på?!). Jag blir mer allmänt trött på alla böcker som det skrivs om och skrivs om och skrivs om och skrivs om. Jag har låtit bli att läsa Ajvide Lindqvists senaste av precis samma anledning, så du kan ju känna dig i gott sällskap 🙂
Förresten kan det vara värt att notera att om jag inte hade tillbringat så mycket tid i bokbloggosfären så hade jag knappast tyckt att den här boken var hajpad. Tyvärr, verkar det på Boktokas (och andras) recensioner.
De där delarna av boken som du skriver i det här inlägget att du vill dela med dig av är jag väldigt nyfiken på! Just processen kring framställandet av den här romanen är anledningen till att jag kikat in i den här bloggen då och då. Och jag kommer alldeles säkert läsa boken vad det lider!
Vixxtoria: Kul att du gillar mitt skrivande om utgivningen plus allt omkring det. Kommer nog några nya inlägg i ämnet inom en inte allt för avlägsen framtid.
Ser fram emot din åsikt om romanen, när (om) du läst.
För mig som försöker skriva en bok tillsammans med vänner, och dessutom ge ut den själv på något sätt, har den här bloggen varit både den som grundat idén (utan den hade jag nog inte vetat om möjligheten, ens) och inspirerat. Det kanske är hög nördfaktor på att gilla att läsa om att skriva och ge ut en roman, men jag gillar det. Mycket mer intressant än många andra bloggar.