Tillbaka på hotellrummet efter intervjun med Sebastian, artikeln ska ut först i morgon men jag skriver väl ihop den nu direkt, eller ja, så fort jag hittat ett ställe där jag kan stilla min omedelbara hunger åtminstone.
För hotellet som jag och min kollega Therese hamnat på är lite … sparsmakat till utbudet. Förfärande charmigt, och ordstävet som täcker hela min vägg kommer att vara det första jag ser när jag vaknar i morgon bitti och vem kan då tvivla på att jag får en bra dag men ändå, det är ett litet familjehotell ett par hundra meter från schlagerhotellet och förutom frukost erbjuder de nada så here I go ut i den norrländska vintervärlden.
Men väggen. Vad är tanken? Har alla rum ett personligt ordstäv? Jag måste gå och kolla hos Therese.
——
Jodå, hos henne står det I livets villervalla så nära vi gå, men så fjärran från varandra ändå. Lite mer poetiskt och nära mina Darlingtankar från i morse, men mitt passar nog bättre att vakna till.
För övrigt slog jag i huvudet i dörren till toaletten nyss med sån styrka att smällen hördes till Härnösand och nu har jag en rejält röd och stor bula vid min högra tinning. Tjoho.
Åh.. får jag erkänna att jag är lite avundsjuk på storebror??? Jo det gör jag iaf.. du får träffa alla dessa folk o jag bara sitter o har tråkigt på jobbet. Kanske skulle följt i dina fotspår ändå. Läste din intervju med Måns i dagens AB. Mmm tycker han är så söt, hihi…
Ha en trevlig vistelse i Ö-vik. /avundsjuk syster
Jepp, det är ett liv i sus och dus. Nu ska jag till exempel gå och äta middag på O’Learys vid stora torget, som enligt taxichaffisen från flygplatsen är Öviks bästa restaurang. Glam!