Besök på BVC i morse, Tage klockar nu in på 4240 gram, vilket nästan är två kilo upp från bottennoteringen strax efter födseln, efter att ha vägt 2600 vid födseln var han nere på 2360 innan han vände uppåt. Då han dessutom numera är 53 centimeter, betyder det att han har passerat min födelsevikt, jag vägde 4150 gram den 5 februari 1975 och var också 53 centimeter. Dock var jag på dagen en månad för sent född (japp, i Sandviken verkar de inte ha varit medveten om begreppet sätta igång på den tiden) och Tage var ju en månad tidig, så sett från skapelseögonblicket (den där kvällen då jag och Johanna kramades extra länge) så leder alltså Tage över mig.
Min son är knappt sju veckor gammal, och redan är jag frånsprungen. Min tid är förbi.
”Kramades extra länge” – I mean REALLY.
Fast han är hemskt söt.
Jag är mycket för Rune Andreasson den här veckan. Först skulle Tage läsa Bamse på sin iPad, sedan dängde jag till med den där klassikern. Och det är bara torsdag ännu.