Ute på Social+cash-seminariet i går blev jag för övrigt manad av Unni Drougge att fixa klart ljudboken av ”Vi har redan sagt hej då” någon gång, så att hon kunde läsa den. Eller ja, höra den då. Och ja, nu banne mig är det hög tid att fixa klart. Lägenheten är nästan iordningställd, Tage är nästan fullvuxen – vad finns det för ursäkter?
Inga jävla alls.