Bokrean har funnits i Sverige i någon form i princip alltid, eller åtminstone alltid i modern tid. Den nådde sin absoluta topp så sent som 2004, om en faktaruta i Dagens SvD (ej på nätet) talar sanning.
Ändå är jag övertygad om att bokreans dagar är räknade. Det är jag visserligen knappast ensam om att tro, olyckskorpar har kraxat ett tag, men nu tror jag verkligen att det är på väg att ske. Inte nästa år, troligen inte året därefter heller, kanske heller inte 2013, men 2015 tvivlar jag på att bokrean finns kvar i den form vi känner den i dag.
Inom bokbranschen har det på senare år blivit legio att det bråkas högljutt veckorna före reastarten. Någon aktör tjuvstartar med några timmar, en annan bestämmer sig för att tillåta förhandsbeställningar trots att en överenskommelse nåtts om att sådana inte skulle förekomma längre, någon skickar ut en katalog för tidigt och en annan tycker inte att den fysiska bokbranschens överenskommelser gäller när det kommer till nätförsäljning och skapar egna regler. Det här är inget som kunderna märker, men bokrean är likt ingen annan händelse inom svensk handelssektor strikt reglerad och rituell till sin form. Inom branschen finns en konsensus om att kadaverdisciplin måste råda bland aktörerna, annars faller rean som ett korthus.
Och faller gör den, även om korthusdramatiken nog uteblir. Jag tror nämligen inte att faktumet att Ica Maxi tjuvstartade årets rea med fyra-fem timmar kommer att döda den svenska bokrean. Jag tror att avlivningsprocessen redan har pågått ett tag, och att det inte är svårare än att det är dagens samhälle som långsamt men skoningslöst dödar den. Ingen bryr sig helt enkelt längre.
Det samhälleliga kollektivet är på väg in i en situation där det inte längre känns meningsfullt att vid ett specifikt tillfälle under året handla utvalda böcker till rabatterat pris. Vi vill ha allt, och vi vill ha det nu, ja helst redan i går om tillfälle då gavs. Ja, det är klart att det beror på internet. Vårt samhälle är på väg att genomgå en totalförändring som inte bara berör sådant vi spisar digitalt, utan även fysiska varor, eftersom vårt sätt att tänka håller på att programmeras om. Jaha, bokreakatalog, intressant. Ja, den där romanen vill jag väl ha tror jag. Vad är det för datum i dag? Eeh, what, varför ska jag vänta i tio dagar på att få köpa den? Orka liksom, och så läggs katalogen åt sidan.
Jag säger inte att det här redan har skett, men det håller på att bli verklighet. Sakta men säkert vittrar fundamenten för rean bort, kunderna uteblir och pressfotograferna som kommenderats ut för att plåta glada konsumenter med fullproppade kundkorgar dokumenterar istället vardagsstiltje och året efter struntar man i att ens åka ut för att plåta. Det här har för övrigt redan skett, när jag i går eftermiddag rewritade en text från Svensk Bokhandel om att årets rea börjat svagt hittade jag inget från årets rea att bildsätta med, inte heller från fjolårets. Scanpix plåtade senast reastarten 2008. Vad är hönan och vad är ägget? Omöjligt att säga, jag skulle säga att uppmärksamhetsminskningen, försäljningsminskningen och festminskningen går hand i hand.
Troligen kommer de stora bokhandelskedjorna, de som riktar sig till den breda allmänheten, att börja montera ner först. Bokrean kommer inte att försvinna helt, den kommer att överleva som begrepp och hållas igång som en bokfest för de initierade av välsorterade entusiastboklådor som riktar sig till en köpstark medelklasspublik i de stora innerstäderna – ni vet den där sortens bokhandel som i medierna alltid symboliseras av Söderbokhandeln på Götgatan i Stockholm.
Slutligen något som just slog mig. Förra söndagen tänkte vi göra DJtv om den stundande bokreastarten. Vi kollade lite i katalogerna och förberedde. Sedan satte vi oss och kollade på OS, och glömde helt bort att spela in avsnittet.
Det har aldrig hänt tidigare.
Med lite tur kan det här leda till att bokrean återgår till ditt ursprung; att bokhandlarna ska kunna rensa ut hyllvärmare ur sina lager.
Jag tror att färre och färre är intresserade av att gå på kommando och handla specialinköpta kartonnage av böcker som går att köpa till ytterligare halva priset i pocket, men däremot tror jag att folk är intresserade av att slumpfynda bland titlar som bara finns i enstaka exemplar.
Jag håller med dig, Hans. Den typen av bokrea är verkligen värd att sträva efter.
På samma sätt som du retar dig på recensenter som tillskriver sina åsikter allmängiltighet tycker jag att det lite låter konstigt när du talar i vi-form. Vilka avser du? Vi som sitter med näsan mot skärmen tycker förvisso att världen ska kunna hindras i sin rotation med en knapptryckning. Men gäller det även exempelvis din kära mamma eller dina Sandvikenvänner? I viss mån är det naturligtvis en generationsfråga, men finns det någon miljö som är mer uppkopplad och uppskruvad än mediasvängen i Stockholms innerstad? De flesta böcker köps väl ännu i all sin långsamhet över disk, inte via nätlådorna? Och jag förbannade mitt misstag att gå till Åhléns i går förmiddag, för åtminstone där var det trängsel kring bokstaplarna. (Men du har antagligen rätt i att rean kommer att tyna bort, men lika mycket, tänker jag, för att den är så osexig. Den ser likadan ut år ut och år in. Och för att böcker numer går att köpa överallt hela tiden, inte sällan med en röd prislapp. Fast jag hoppas att Hans får rätt i sin vision.)
Hans: Nu är det väl visserligen ett antal år sedan förlagen slutade med specialupplagor tryckta enkom för rean, men jag förstår vad du menar, och visst är det roligare att kunna botanisera i mindre skala än när det blir industriellt till sin form.
iPet: Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är samma sak, jag tycker dels att jag är rätt noga med att skriva att det här är mina högst privata åsikter genom hela inlägget, men främst för att jag tycker att vi:et i texten, det vill säga samhället i stort (eller kanske snarare det framväxande samhället i stort) är rätt väl underbyggt faktamässigt. Näthandeln blir allt större för varje år, allt fler människor når en mognadsgrad i sitt nätliv där man börjar ta direktheten för given. Och jag ser inte det här som en storstad-/landsbygdsgrej, snarare är det ju främst på landsbygden som nätshopping och möjligheten till ett närmast obegränsat utbud inom några klick har påverkat livet mest. Varför ska jag gå ta bilen till den troligen rätt begränsade bokrean på Bokia i Sandviken när jag kan få böckerna levererade hem från Adlibris och Bokus till ett lägre pris när jag vill, året om? Det är ju tvärtom så att jag tror att det är i storstädernas finsmakarbutiker som jag tror att rean kommer att överleva, och då i den form som exempelvis Söderbokhandeln och Pocketshop nu börjat med – rea på hela det ordinarie sortimentet under festliga former under begränsad tid.
Däremot är det utan tvekan delvis en generationsgrej, men där har jag ju demografin och tiden på min sida för min tes…
Daniel: Du har större kontakt med livet i provinsen än vad jag har, så du har bättre koll än jag på hur internet-användandet ser ut där. Men jag såg någonstans att rean utgör en tiondel av bokhandeln i Flens årsomsättning eller något sådant, så det kan inte vara total klickfest i stugorna. Och vad gäller vi:et så reagerar jag eftersom jag inte känner mig tillnärmelsevis så uppkopplad som du. Och då framstår jag ändå som internet själv tillsammans med rätt många av mina bekanta som bor i Stockholms innerstad, med flotta utbildningar etc. Och då använder ju de trots allt internet som ett dagligt arbetsverktyg, till skillnad från vad jag antar är majoriteten av landets medborgare. Tiden och demografin kommer ju som sagt vinna den här diskussionen åt dig, men är framtiden verkligen redan här?
Det återstår så klart att se, ännu tror jag ju inte att rean är död, som sagt. Men jag tror att när planet börjar slutta går det nog rätt raskt.
Och nu är jag kanske ute och cyklar – men är tio procent av omsättningen verkligen så mycket? Rean pågår ju i uppåt en månad vilket ju nästan är en tiondel av året, och torde väl dessutom ta en hel del tid och resurser i anspråk av personalen innan den drar igång.
Och jag vet inte om man måste vara särskilt så extremt uppkopplad för att hamna i situationen jag beskriver. Det enda som krävs är väl att man känner sig bekväm med att köpa saker på nätet samt på regelbunden basis fildelar eller använder sig av Spotify eller någon annan streamingtjänst för musik eller film. Det är ju knappast någon spjutspets inom uppkopplingens värld, utan snarare något som miljoner svenskar ägnar sig åt (exempelvis har ju Spotify 1,5 miljoner svenska konton).