Ja, jag är fortfarande ganska krasslig men en sådan här morgon spelar det ingen roll. När jag klickade igång telefonen möttes jag av sms från min vän Jocke. Ursäkta nattligt sms men jag har just läst ut boken. Är fanimig helt uppfylld av den, fick en rejäl tår i ögat på slutet och mitt hjärta slog en liten volt. Startade Twitter, och möttes av en tweet från bokbloggaren Lilla O. Nu är den utläst och den är definitivt minst sagt bra!
Och orden får en sten att sakteliga kanske inte lyfta, men åtminstone börja lossna från mitt voltande hjärta. Hittills har jag bara haft mig själv samt omdömen från tre närstående personer att gå på, jag har ju inte släppt iväg den längre, ingen jävel har fått läsa förrän de första recensionsexemplaren gick iväg förra helgen. Och det har börjat göra mig nervös, mycket nervös. Det var ju inte för inte som Stieg Larsson döpte finalen i sin trilogi till ”Luftslottet som sprängdes”.
Och okej, Jocke är också närstående, men ändå. Han tycker om den. Han känner igen sig i den – ja, det stod mer i det där smset, men allt är inte för allmän beskådan här i världen – vilket betyder att fler än jag bär det där inom sig.
Det finns säkert de som inte kommer att tycka om ”Vi har redan sagt hej då”. Det fanns recensenter som inte gillade ”Dannyboy & kärleken” heller (hej hej Gefle Dagblad) och till och med de som hatade den (hej hej Norrköpings Tidningar), och det var trots allt en mycket mer beskedlig roman. Den här bråkar mer och lanserar tankar och känslor som säkert kan sticka en del i ögonen.
Men oavsett det. I morse tyckte världen om den. Tack.
Härligt! Önskar jag hade en version framför mig här nere. Men jag får köpa när jag kommer hem. Ingen idé att beställa, det kommer ändå ta så lång tid att få ner det. Ska bli riktigt spännande. En kul grej var att jag läste Dannyboy & Kärleken långt innan vi träffades första gången. Ja, innan jag kände Johanna också. Nu blir det kanske annorlunda att läsa. Vet inte. 🙂
By the way, du borde lägga upp en tydligare ”köp boken här”-länk på bloggen. Jag fick leta länge och väl innan jag hittade till Adlibris, via Sockerförlagets sajt…
Ja, det ska bli fint när du kan läsa den. Se till att ta dig hem snart, så ordnar vi det på studs.
Jag har väntat på att Publit ska bli färdiga med en widget-lösning, som gör att man kan köpa boken direkt på sajten. Men du har rätt, jag bör fixa en länk till Adlibris så länge. Ska försöka ordna under dagen.
Jag är dig garanterat inte det minsta närstående men förbeställde och blev alldeles lycklig när den låg på hallgolvet igår. Har börjat läsa (faktiskt så ivrigt att jag tog med och läste i väntan på att Depeche Mode skulle gå på scen efter förbandet i Scandinavium igår…) och tycker om (men får lite ont också, av temat). Den är himla fin i konsistensen också (om en bok nu kan ha konsistens, men det känns så)!
”Himla fin i konsistensen” minsann. Det är ett omdöme jag hittills inte stött på i karriären, men det låter fint. Bra konsistens, det är jag det. Tack!
Hej Daniel!
Måste bara säga att jag tycker att det är grymt coolt att du ger ut din bok alldeles på egen hand. Dina blogginlägg har fått mig att fundera en hel del på hur det ser ut hos förlagen nu för tiden. Tror att de mest biter sig själva i rumpan genom att kräva för mycket och ge för lite till författarna. Men strunt samma – du visar att det går finfint att ordna saken själv.
Hoppas att det går fint med ljudboksinläsandet trots förkylning & duschande grannar! Keep up the good work!
Boken höll mig som sagt vaken till sex i morse… och lite lustigt för jag tänkte också något i stil med att den var så skön i konsistensen, nästan så jag ville ta en tugga. Typ. Eller nåt. Haha.