Jag blir så trött. Men jag antar att jag får skylla mig själv eftersom jag är så totalt värdelös när det gäller att läsa lyrik i alla dess former.
I drygt ett dygn har jag gått omkring och varit helt övertygad om att Skjut dom som älskar ska vara titeln på min nästa roman. Jag känner titeln som en Olle Ljungström-låt från albumet ”Världens räddaste man” som jag tyckte var sjukt bra i mitten på 90-talet – vi spelade Ljungströms två första skivor mer eller mindre non stop på bandspelaren när vi satt och hinkade öl utanför vårt tält i ett stekhett Roskilde 1995 – och eftersom det var Roskilde nu i helgen och jag skrev en summeringsartikel om festivalen i går, så började jag tänka på mitt eget enda besök där när jag traskade hem från jobbet. Och började alltså fundera på Skjut dom som älskar. Och tänkte att ja, den ska fasiken heta så. För faktum är att låten redan figurerar i boken, och frasen summerar ganska bra en del av de känslor jag försöker få fram i det jag skriver. Dessutom är det en bra titel.
Men i dessa internettider är det ju alltid bäst att kolla vad Google har att säga om saken. Och det är här min dåliga lyrikkunskap kommer in. För hade jag haft någon som helst koll på svensk samtidspoesi, så hade jag ju så klart vetat att Marcus Birro skrivit en diktsamling som heter just så, som gavs ut 1997. Nu gjorde jag inte det, och sitter istället här med lång näsa och ett knäckt hjärta som hetsat upp sig i nästan 1,5 dagar i onödan. För det är en sak att dela titel med Olle Ljungström, en låt är ju rätt olik en roman till sin form, om man säger så. Men jag tänker inte döpa boken till samma sak som Marcus Birro gjort, även om det rörde sig om en diktsamling. Någon måtta får det vara.
Det är verkligen jättesvårt med titlar! Men brukar inte de flesta komma på sina romantitlar först när böckerna är färdigskrivna? Så att man hittar något som passar?
Det där är nog väldigt olika. Jag hade bestämt titeln på Dannyboy & kärleken redan innan jag skrivit första raden, eller rättare sagt så hade en vän till mig bestämt vad den skulle heta… Och han fick sin vilja igenom.
Jag skulle verkligen vilja ha en titel bestämd redan nu. Det skulle ge manuset lite tak över huvudet, en känsla, en stomme, kalla det vad som helst. Men du har rätt, det är fasiken så svårt att komma på något man tycker håller.
vad är det för fel på att döpa en bok efter Olle Ljungström OCH Marcus Birro? Vad har jag gjort dig för ont?
Ha ha, sorry, jag uttryckte mig lite slarvigt, menade inget personligt. Poängen var att jag inte tycker att det funkar att ha en boktitel som en annan bok redan har, det är en annan grej att dela med en låt. Jag ändrar formuleringen i inlägget lite.
Men Skjut dom som älskar är en väldigt bra titel, så all heder åt dig för att du använde den. Även om det grämer mig lite…
Daniel har rätt – det räcker bra med en bok som snott sin titel från Ljungström. http://www.otidskrift.se har för övrigt ett illustrativt inlägg om bristen på fantasi när det kommer till boktitlar.
Marcus…
Tack för en fin strindberg-hälsning när jag fick ”skjut dom som älskar” som tonåring. Har aldrig tackat för det.
Och…forza italia!
…he he okej. allt gott, mannen. och tack luca toni…mvh marcus b