Eller rättare sagt utlandsvistelser. Man påminns nämligen om hur långt fram Sverige ligger på internetområdet, eller kanske snarare hur efterblivet delar av den övriga världen är, även där förutsättningarna är de samma. Vårt hotell här i Berlin är visserligen wifi-täckt, men varje dag får man gå ned till receptionen med mössan i hand och be om ett nytt endagspass. Det berättigar sedan till fri surfning upp till 128 kbit/s, med ett dagligt tak på nedladdning av 200 mb, och 50 mb i uppladdning. Passet fungerar bara på en dator, vill båda surfa måste man be om ett extra pass.
Hej hej 2001.
——
Och på tal om förr i tiden: I fredags besökte vi det finfina burgarstället The Bird i Prenzlauer Berg. Jag skrev en recension på sorgligt eftersatta Bisonburgers.
Nu ska vi dra iväg och äta brunch, spela in DJtv och därefter åka hem till vardagen med lite sorg i hjärtat.