Står i köket på jobbet, med hushållspapper tryckt mot min vänstra näsborre för andra gången i dag. En kollega kommer in, näsblod säger jag lite försynt och ursäktande, inte helt bekväm med att stå och blöda inför publik. Hon tittar på mig med oro i blick och säger du får inte ta ut dig, det där är ett säkert stresstecken och jag svarar nej nej nej, jag lovar, jag är bara förkyld och min näsa är alltid som en fontän då, jag lovar!
Men hon bara ler lite osäkert och går.
Bu.
Men visst är det ansträngande med denna ständig skuldbeläggning av det egna hälsotillståndet. Jag har sett dubbelt i flera veckor och blev anklagad för att stressa för mycket. Sen gick jag efter mycket om och men till optikern och fick förklaringen: urusel syn.
Psykomatiserandet har gått lite för långt.
Håller med. Kan meddela att jag inte blött sedan i fredags eftermiddag nu. Mindre stressad och mer utvilad känner jag mig dock inte, däremot avsevärt bättre i förkylningen.