I fredags eftermiddag twittrade jag Höll på att orsaka en katastrof genom att vara en smula trigger happy. Måste vara för att jag varken bär hängslen eller livrem i dag.
Tidigare på dagen hade det kommit rapporter om att Patrick Swayze nu inte hade mycket liv kvar i sin cancerhärjade kropp, och att det rörde sig om blott dagar innan han var död. Sagt och gjort, en runa förbereddes och markerades med ett stort rött LIGG i vårt system, vilket betyder vad du än gör, skicka inte ut det här förrän det är dags.
Problemet var bara att jag inte medverkat på morgonmötet och hört diskussionen som föregått texten, samt befann mig på lunch när artikeln blev klar och dök upp i sändkön.
När jag kom åter från min lunchpromenad fann jag en text med rubriken 80-talsikonen Patrick Swayze död överst i kön. Jag blev febrig, nyhetspulsig och kastade mig över den, sånt här måste ju ut ögonabums och svartvitgryniga Lägg ut, lägg ut!-bilder flimrade framför min inre tv-skärm.
Men.
Som ni vet kom det aldrig några skandalrubriker om att vi dödförklarat Patrick Swayze i fredags, som när amerikansk media för en kort stund tog livet av Steve Jobs tidigare i år. Jag hade vett att utbrista OMG är han död nu?! vilket svarades med ett resolut NEJ! och även om jag varit döv för omvärlden hade jag ju snart sett att texten inte gick att sända utan de extra handgrepp som LIGG-statusen kräver.
Så.
Faran var aldrig verklig.
Men ändå. Korrekthet gällande liv och död är grunden för det vi gör. Och bara blotta tanken på att jag i teorin hade kunnat ta livet av karln gör mig lite yr, oavsett att den verkliga risken var närmare noll.
Nu är han verkligen död. De flesta pratar om ”Dirty dancing” men för mig var Patrick Swayze först och främst Orry Main i ”Nord och syd”. Jag älskade den tv-serien, är än i dag fascinerad av det amerikanska inbördeskriget. Och jag – liksom de flesta andra – identifierade mig allra mest med Orry.
Här är för övrigt texten jag febrade för att få lägga ut redan i fredags. Väldigt fin tycker jag.