Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att jag nog bör skriva om bokjäkeln. Kanske inte från pärm till pärm, jag är en mästare på att klippa och klistra och att få saker att passa ihop som inte verkar göra det till en början – inbillar jag mig i alla fall – men rätt mycket åtminstone. Det är ett mastigt jobb, och det lär säkerligen leda till en hel del tandagnissel och självömkande längs vägen, men det är ju halva poängen med den här bloggen, att jag ska få klaga på tillvaron hur mycket och i vilken ton jag vill.
Dessutom poppar det upp tankar som knarksvampar hela tiden när jag funderar på otrohetstemat. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Kanske bäst att inte göra det överhuvudtaget.
Men när börja? Det är galapremiär på filmfestivalen i kväll, och man tar ju gärna chansen att gå på röda mattan när tillfälle ges. Och i morgon har förlaget höstfest. Och på fredag måste jag hämta andan. Och på lördag är det någon sorts litteraturfest på Street. Och på söndag jobbar jag. Ah, jag kan nog hitta ursäkter för att slippa börja skriva hur länge som helst om jag ligger i.
På lördag kommer jag att läsa på Street, exakt när vet jag inte än men det är en anledning nog att lägga ner pennan en stund.