Jag sitter på Noco och tråcklar på med manuset samtidigt som Odengatans trafik susar förbi. Går sakteliga igenom texten ännu ett varv, funderar, lägger till, tar bort, placerar frågetecken här och där, gör anteckningar för att kolla upp saker, använder bulle+F rätt ofta för att söka efter fraser som återkommer – ibland medvetet och ibland inte – och mestadels våndas jag väl, antar jag.
Våndas för att det, hur jag än försöker skjuta på det, snart kommer en tid då jag måste börja ställa in min hjärna på att jag måste visa upp det här för omvärlden.
Och det gör mig ofta rätt så rädd.
You can do it! Såklart! Fan va du e bra!
Nåja, vi ska nog vänta tills det går att se resultatet av mina våndor innan vi fastslår det…