Efter att iPet gett mig finfin middag var vi på Ugglan i går. Vid mina tidigare besök har jag hållit mig ifrån rundpingisen – trots att varje fiber i min kropp skrikit ping pong! ping pong! PING PONG! så har jag stoiskt tänkt nej, stay cool och blaséartat fortsatt sippa på min öl. I går släppte hämningarna.
Jag har alltid gillat pingis. En gång i tiden var jag till och med rätt bra på det. Nu var väl inte gårdagens insatser av världsklass, men ändå – det var sjukt roligt och nu kommer jag således aldrig att kunna hålla mig borta från bordet igen. Fem finaler och två segrar blev facit. Dock tvingas jag erkänna att jag föll i författarfinalen mot Gunnar med siffrorna 3-1. Men redan i morgon kväll när han anordnar releasefest för Karin Wiklunds lyriksamling What is love på samma plats tänker jag utkräva gruvlig revansch. Bara för att han blev Augustnominerad så ska han inte tro att han är något.
jag undrar om man ska springa motsols eller medsols när man ska spela rundpingis… jag får lika uppgifter… vet du?
Jag har alltid föredragit medsols, uppväxt med det.