Det känns en smula märkligt att SvD trumpetar ut dagens Bo Balderson-text som den absoluta sanningen på såväl tidningens etta som på kulturdelens förstasida, med tanke på att texten som Magnus Sjöstedt skrivit nästan helt saknar bevisföring. Missförstå mig inte, Sjöstedt kan mycket väl sitta inne med sanningen om Bo Balderson, men Svenskan borde ha varit anständiga nog att presentera det hela som en ny teori (vilket de också gör på webben) och inte som något som är hugget i sten.
Extra pikant blir det ju med tanke på att Svenska Dagbladet i fjol publicerade vad som hävdades vara en färsk intervju med Bo Balderson, utförd via mejl. Med tanke på att Olle Adolphson dog redan 2004 är ju den intervjun i sådant fall helt fabricerad. Borde de inte, i anständighetens namn, leverera en förklaring till den vurpan i samband med dagens ”avslöjande”?
——
Uppdatering: Nu har DN gett sig in i leken också. De har fått tag på den numera pensionerade Bengt Nordin, som i alla år varit Bo Baldersons agent. Han har en enda kommentar: Att Bo Balderson fortfarande lever.
Jag tror tyvärr att de inte har tänkt alls. De har scoopat upp en artikel med hjälp av lite sensationsrubriker. Inget konstigt med det i och för sig. Med samma rubriker har Balderson avslöjats i trettio år.
Men det är ändå något med SvD-puffarna som gör att det känns oärligt. Jag känner mig blåst på ett sätt som jag aldrig brukar göra i SvD.
Jag håller med, mysko är det. Kunde inte hålla mig från att låta det skina igenom i min korta text jag skrev om det nyss.
Bra text. Kanske tycker jag inte att ett utpekande som nästan uteslutande gjorts av en enda person kan anses som ihärdigt – det får det nästan att låta som att det är en allmänt accepterad teori.
Aha, är det så alltså, att det främst är Gräslund som pekat ut Delblanc och ingen annan? Jag kanske var lite för vass i min formulering. Jag luddar till det lite och gör en ny version.
Delblanc har figurerat som en bland kanske 20-30 personer som utpekats under de tre-fyra decennier som frågan diskuterats, men han har aldrig setts som den mest troliga kandidaten (inte tillnärmelsevis så trolig som Björn Sjöberg). På senare år har dock Gräslund i olika sammanhang och skrifter hävdat att det är Delblanc. Att han fått mycket utrymme beror mest på att han är ensam på banan – ingen annan bryr sig om att hitta på teorier längre.
Jag är hjärtligt trött på diskussionen och tycker att frågan gärna kan få självdö. Det finns långt mycket intressantare saker att prata om i litteratursverige än vem som låg bakom några trivsamma, men inte särskilt revolutionerande deckare på 70-talet.
Jag har inte heller kunnat släppa den där grejen idag. Magnus Sjöstedts ”bevis” är minst sagt klena och i en text där man hävdar sig sitta inne med sanningen funkar liksom inte det där med ”jag råkar veta det, faktiskt.” Det påminner om det diskussionssätt min fyraåring tillämpar när han har svårt att backa upp sin talan med fakta.
Igår när jag fick veta att SvD skulle presentera sanningen om Bo Balderson gick jag loss på den här Willy Kyrklund grejen, även om den verkar helt osannolik. Bara för att illustrera hur lätt det ändå är att hitta mer eller mindre uppenbara bevis för den ena eller andra författaren, kan jag säga vad som talar för Willy Kyrklund (vilken det nu inte är eftersom Bengt Nordin hävdat att författaren fortfarande lever):
– Wilhelm ”Willy” Kyrklund. Huvudpersonen i Statsrådetböckerna heter Wilhelm Persson. Kyrklunds svärfar hette Per.
– I SvD-intervjun från förra året känns tonen genomgående väldigt Kyrklundsk, med en del sådant som jag tolkar som utpräglat finlandssvenskt (”Nå.”). När han förklarar valet av pseudonym talar han om sin förkärlek för alliterationer (jämför Kyrklunds ”Mästaren Ma”).
– Han har också koppling till Lidingö, där han jobbade på stadsarkitektkontoret.
– Båda säger sig vara ointresserade av skönlitteratur osv (jfr med lång Willy Kyrklund-intervju i 00-tal (eller jag antar att det var 80/90-tal på den tiden). Överlag finns det en hel del likheter i tonfall mellan de olika intervjuerna.
Jaja, nu är det som det är, Nordin hävdar att Balderson lever så det lär inte vara han, men det var en extremt kittlande tanke.
Jag gick också och hoppades på Kyrklund efter gårdagen, det hade varit väldigt coolt om det i dag presenterats en officiell kommuniké om att det var han, särskilt med tanke på att han varit totalt osynlig i spekulationerna men ändå är en så pass känd författare. Olle Adolphson är visserligen också spännande ur samma synvinkel, men just nu känns det ju som att dagens utspel var lika mycket gissningslek som de tidigare som gjorts.
Här har ni ytterligare ett scope – även om det är från februari. En teori om vem som döljde sig bakom pseudonymen Karl-Johan Eriksson, denna fantastiska novellist.
http://noveller.wordpress.com/2007/05/03/last-pa-sistone/