Jag lider med Isobel. Jag hade fått uppfattningen att hon kanske skulle lyckas rucka på dem, ett möte halvvägs, men nej, till sist sade Bonnierförlagen tvärnej, inga undantag, endera skriver du på det nya avtalet på det sätt vi vill, annars blir det inget. Inget utrymme för undantag, faller en faller kanske fler och den risken får inte finnas.
Att de kan ställa ett sådant ultimatum leder bara till en rimlig slutsats – när det kommer till kritan har ingen författare hittills vägrat skriva på. Rädslan för att hamna i kylan är större än motviljan till ett avtal som enligt Författarförbundet är sämre ur författarsynvinkel än Googleavtalet. Ja, det vill säga det avtal som av somliga utmålats som ett smärre hot mot mänskligheten.
(Ja, jag gillar Googleavtalet, men jag är å andra sidan kanske inte heller särskilt människovänlig).
Det finns så mycket potential i den digitala utvecklingen på bokområdet. Och bokbranschen skulle ju bete sig annorlunda. De skulle inte göra om skiv- och filmbolagens misstag. Men det är precis det de gör.
Och så står de där sedan, med en publik som tappat respekten för dem. Precis som de gjort för de andra branscherna.
Det känns sorgligt.