Jag älskar att se Sverige genom tågfönstret, även en morgon då riksdagen precis röstat igenom en idiotisk lag är landet vackert där det susar förbi, men så är de ju analoga också, de snöfläckade åkrarna utanför fönstret. Inte så skrämmande och läskiga att förstå sig på. Statligt subventionerade förvisso, men enkla. Inte som det otäcka internet. Stoppa det.
Ja låt oss stoppa det medan vi kan.
På väg mot nästa schlagerstad, Malmö står på schemat. Redan före klockan sex vandrade jag genom det närmast folktomma Vasastan, sjuelvabutiken i hörnet Upplandsgatan/Rådmansgatan höll på att öppna, en gäspande expedit låste upp dörren och log trött mot mig när jag och min klickklackande resväska gick förbi. Lite längre ner, i höjd med LO-borgen, rusade ett tidningsbud nerför gatan, kanske hade han inte sovit lika oroligt som jag, inte vaknat fem gånger under de fem komma fem potentiella sömntimmarna, inte med en suck klivit upp fem minuter innan klockan skulle ringa klockan fem.
Det är mycket fem.
Jag lyssnar på nya El Perro Del Mar nya när jag ser landskapet passera revy. Det är bra tågmusik. Mina damer och herrar, om några minuter angör vi Mjölby. Det var alltså Mjölby nästa.
Bara så ni vet vart jag håller hus.
gråsverige utanför tågfönster i x2000fart och öststatiga dimmiga bangårdar med spindeltrådstunna tågledningsnät, det är sånt som gör det värt att bo i det här skitlandet.
Stod och fingrade på din bok på bokrean idag, men den slank aldrig ner i korgen. Borde jag gå tillbaka? 🙂
Nina: Ja, det borde du.