Dagen då två av landets absolut mest intetsägande personer fick det mediala Sverige att go bananas gick jag ner och kikade in det som bokbranschen hade hoppats skulle bli dagens huvudperson – rean. Vid halv tre steg jag in på Akademibokhandeln vid Odenplan, förvånande nog ringlade sig kön fyra-fem meter bort från kassan – borde de inte stått utanför slottet och sjungit arior för de lyckliga tu istället om de nu skolkade från sina arbeten? – jag gick upp för den lilla trappan, till det inre rummet där rean pågick, ganska mycket folk, skyltar för olika kategorier, viss förvirring i luften, trångt mellan travarna, snömoddsblött på golvet, vinterjackor som buffas, jag letade efter självbiografihyllan, inte här, inte där, men där, nehej, den fanns inte, eller slut, okej, strosa lite då, kolla efter guldkorn, håll ett öppet sinne, fingra på böckerna, hitta känslan här älskar vi litteratur, känn glädjen för att kunna ta på den, fynda!
Ett par minuter senare var jag hemma och beställde från nätet istället.