Än så länge har jag inte sett mer av Göteborg än en sjukt lång kö till flygbussarna på Landvetter. Jag hade blivit utlovad en mässingsorkester vid ankomsten till Landvetter av iPet, men av den såg jag intet. Han skickade dock ett sms och bad om ursäkt. Fair enough.
Första flygbussen åkte ifrån mig, men det är väl sånt man får leva med. Men solen skiner i år i alla fall, förra året blev jag regndränkt på vägen in. Nu sitter jag i alla fall tryggt på bussen, och kön är nästan slut. Oj, nu rullar vi!
Åh vilket meningsfullt inlägg.