Jag spenderar morgonen med att fundera på det här med ljudböcker. Hur jag tycker att bokförlagen bör agera. Hur de inte bör agera. Kanske mest hur jag inte tycker att de bör agera.
Men jag är inte färdigtänkt ännu.
——
Jag är kaffesugen. Men som minnesgoda läsare kommer ihåg slog jag sönder min kaffekanna i oktober 2007, och jag har fortfarande inte köpt en ny. Jo, jag har försökt, men El-Giganten – där jag köpte min flashiga Hitachibryggare när det begav sig – hänvisade till en specialbutik vid Zinkensdamm där man skulle kunna köpa en ny kanna till min specifika modell, och när jag kom dit och förklarade ärendet suckade butiksbiträdet och meddelade att det inte var första gången El-Giganten påstått att det fanns reservdelar hos dem, trots att de aldrig haft några Hitachiprodukter.
Och som den dumma och lättlurade konsument jag är orkade jag aldrig gå tillbaka till El-Giganten och påpeka detta. Vilket väl troligen var exakt vad de hoppats på.
Så nu står den där och samlar damm, min rostfria Hitachi med timer, tidsinställd bryggning och tjofaderittan.
Och jag ligger i sängen utan kaffe.
Herregud människa! Gå genast och köp lite snabbkaffe i närmaste matvarubutik. Man kan inte genomleva en lördag utan kaffe! 🙂
Oroa dig inte! Snabbkaffe hade jag i kylskåpet, och jag tullade på dess innehåll till frukosten. Men även fast jag anser mig själv vara en väldigt enkel kaffedrickare – jag föredrar vanligt kaffe utan internationella krusiduller – så vill jag ändå helst brygga det och inte röra ihop direkt i koppen, om så bara för det hemtrevliga ljudet av pys, stånk och dropp.
Fast i och för sig – om jag nu älskar mitt bryggkaffe så högt kan man ju undra varför jag väntat i över tretton månader på att köpa en ny maskin.
Har du kollat butiken på Kammakargatan? Om den nu finns kvar. Annars blir det ju godast med mokkabryggare i alla fall.