Jag jobbar i dag och det blir dåligt med bloggtid när det finns ”Idol”-notiser att skriva och publicera, men det här citatet, saxat från en artikel i dagens DN om att SF sägs missbruka sin dominerande ställning på biomarknaden, är väldigt roligt på ett tragikomiskt sätt. På en fråga om det är så att SF Bio motarbetar kvalitetsfilm, svarar informationschefen Thomas Runfors:
Tvärtom, ungefär en femtedel av vår repertoar är kvalitetsfilm.
Haha! Ja, visst är det underbart! Citatet gav upphov till lördagens första asgarv vid frukostbordet. Samtidigt är jag ju glad över att de erkänner att de visar en massa skitfilm. Så mycket som fyra femtedelar, faktiskt.
Sorgligt. Japp. Det är nog rätt ord. Jag är nöjd med mitt val.
Håller med om att det blev lite komiskt. ”Kvalitetsfilm” kanske skulle stått med situationstecken. Självklart har de allra flesta av våra filmer någon form av kvalitet, även lätta komedier eller ytliga actionfilmer. För t ex en Bond-älskare har ju Bondfilmerna kvalitet så det räcker. I branschen är dock ”kvalitetsfilm” ett vedertaget begrepp och då avses filmer med en mer konstnärlig ambition och av mindre kommersiell natur.
Thomas Runfors, informationschef SF Bio
Men filmbranschens luddiga begrepp för den här typen av diskussion skapar ju rätt ofta konstigheter, samt ger utrymme för i mina ögon lite fega utvägar. Som i dagens DN, där SF svarar på Troells debattartikel genom närmast medvetet feltolka hans användning av ordet ”seriös”. Visst, det mesta har kvalitet på något sätt (vilket du ju också påpekar), och det mesta är på något sätt seriöst. Men debatten skulle nog tjäna på att lyftas till en lite högre nivå ibland.
Men i grund och botten handlar mitt inlägg inte om det, utan bara om en kommentar som i sitt sammanhang blev stor humor.
”Självklart har de allra flesta av våra filmer någon form av kvalitet,” Eh… jag vet inte vad SF-s uppfattning om damage-control är, men det citatet hjälper inte. Jag flabbar ännu mer. 🙂
Hur SF-s katastrofsnikna beteende – maximera reklam och godisförsäljning, minimera bioupplevelse genom att köra urvattnad mainstream i garageliknande skjul (i GBG har SF _ingen_ singelbiograf) hur den formen av ”respekt för fiilmmediet” ska få ungarna att sluta ladda ner övergår mitt förstånd.
Vill man vara konspiratorisk (och vem vill inte det? 😉 ) så kan man ju t om spekulera i att SF själva genom att bara tänka på vinst, vinst, lönsamhet och profit, visade vägen för nerladdar-generationen – dom skaffar ju filmerna gratis…
SFs direktörer lipar förmodligen mest för att dom inte skjälva kan köra nerladdade grejer i skjulen… 😉