Jag har inte skrivit på bokjäveln på en vecka. Det vill sig inte. Jag har en fin idé som jag vill trycka in i den någonstans, som jag verkligen känner att jag vill skriva, men det kommer inte ut. En fin liten sidohistoria som kommer att bli en bra pusselbit i den större helheten. Den ligger där inne i skallen, skvalpar omkring, kommer inte ut, inte mer än som de korta stolparna jag hastat ner i idédokumentet, där det även står saker som Ändra kön på barnet! och Glad inte alkohol och INTE GLÖMMA DET SENARE.
Det irriterar mig. Det stör mig att jag inte får ur mig det jag vill ha sagt.
Ibland känns det som ett hopplöst projekt, det kommer aldrig att bli något. Men så står jag där i publiken på en uppläsning, en litterär tillställning, lyssnar till någon jag tappat intresset för redan efter två meningar, villat bort mig i tankar, långt bort därifrån, långt bort från lokalen människorna som lyssnar sorlet som tystnar och jag tänker att jag kan fan bättre än det där, ja det kan jag ja men bevisa det då!
Innan det är för sent.
Det är väl aldrig försent? men jag tror att du klarar det. Börja med de där skrivbilderna du hade för ett tag sedan. Där du berättar var du sitter och skriver och fotar din dator. Låt bloggen motivera dig att skriva. hey, anything that works eller hur? Ser framemot din nästa bok iaf! Försöker själv skriva (min första roman) men det går sisådär. Det är den där disciplinen. den vill sig inte. Men som sagt, heja dig!
Njae, för sent blir det väl aldrig egentligen, men det finns ju ämnen och teman som är heta en tid, och sedan känns de ute. Och när man drar ut på skrivandet så erbarmligt länge som jag gör, så finns det ju en risk att det som en gång var hett har blivit kallt.
Egentligen ska man så klart inte bry sig ett jota om det. Men i de stunder jag tvekar tänker jag ändå på det och det stör mig.
Tack för supporten i alla fall! Och lycka till med ditt eget skrivande! Tro mig, jag känner igen dina problem med disciplinen i mig själv…