Det är verkligen rätt konstigt att jag i går förmiddag kände glädje inför att gå och tvätta. Men så hade jag heller aldrig tidigare använt en amerikansk laundromat, detta mytomspunna väsen lika omsjunget som de rykande gatlocken och gula taxibilarna.
Eller ja, de grejerna är väl mer New Yorkiga och tvättomaterna mer amerikanska/engelska, men who cares. Jag tog en fullproppad blå Ikeapåse (go Sweden!) och begav mig till vår tvättomat alldeles runt hörnet på Broadway.
Innanmätet visade sig vara sunkigare än jag trott, och trängseln mellan maskinerna var stor. Men vad fasiken, det gjorde bara upplevelsen mer äkta. En och en halv dollar kostade själva tvätten, trettiofem minuter inställd på warm, vilket jag antog var fyrtio grader jämfört med sextios hot.
Medan det snurrade runt runt runt tog jag en promenad i grannskapet och kom sedan tillbaka och slängde in sju quarters i torktumlaren – ja i myntinkastet alltså – och ställde in muskedundret på medium (lagom är alltid bäst) varvid jag fyllde trumman med mina och Morgans nu rena men blöta onämnbara. Fyrtiotvå minuter senare var jag inte längre tvättomatoskuld.
Det var en bra måndag.
Blandade ni fillingar? Horribelt!
Yes! Tvättmaskinen här på gården kostar bara $1.25 för en tvätt och $1 för torktumling. Helt plötsligt känns det billigt.