Här blir väl bra? föreslog jag. Nej det finns ett mycket bättre ställe längre fram hävdade Morgan och vi promenerade vidare på Brooklyn Bridge. Fem minuter senare var vi framme vid hans favoritplats. Här är det ju skugga och en pelare i vägen konstaterade jag och vände osentimentalt på klacken och gick tillbaka med en förödmjukad New York-expert i släptåg. Trots den spända stämningen lyckades vi se handlöst förälskade ut på fotot. Showbusiness i sitt esse.
Annat minnesvärt under min första hela dag i det stora äpplet: Jag har skänkt pengar till autism, druckit Hoegaard-öl, köpt en Yankeeströja i barnstorlek, skrattat rått åt Morgan när han bränt pannan i solen, köpt Kentucky bourbon, bränt min panna i solen, varit på Apple Store, tittat på Morgan när han zappar bland tv-kanalerna, insett varför jag aldrig zappar bland tv-kanalerna, ätit donuts till middag, åkt en sjuhelsikes massa tunnelbana och gått 25083 steg – för jo, klart jag tog med mig stegräknaren över Atlanten.
Morgan tjuvläser över min axel. Alltså, när du skriver så där låter det inte som att du vill förebygga autism, utan som att du har skänkt pengar till autism.
Sköt du ditt så sköter jag mitt.
Hur många kanaler fanns det att zappa mellan?
Utbudet är ungefär som hemma, ett tjugotal tror jag vi har att välja mellan.
Uppåt 3o faktiskt, men då räknar jag ett antal rätt obskyra kanaler. De mer intressanta kabelkanalerna är dessvärre kodade.
Mmmm… vad fina ni är!
Verkligen!!!
Men det finns nåt som kallas solskydd..
Låter som att ni har det grymt. Avundsjuk.
/E