Vi väcktes av ett kraftigt dån följt av en dov duns vid halv fyra-tiden i morse. Snörasräcket vi har på ena sidan av hustaket hade slutligen dukat under av vinterns rekordmyckna snöande följt av de senaste dagarnas värme – pang tjong bong, så var räckets saga all. Eller ja, i alla fall sjuttio procent av det. Ton efter ton av kladdblöt snö vräkte ner över gården, och enda glädjen i eländet var att det hela skedde mitt i natten, så att ingen av oss råkade befinna sig under, som den stackars mannen i Gällivare härom veckan.
Metallräcket fläktes upp från sina fästen under resan ner, och drog med sig en del tegelpannor och spräckte sönder desto fler. Uppåt trettio pannor gick åt skogen, men som tur var hade vi ungefär samma mängd i reserv, så förhoppningsvis kan vi lappa ihop taket med det som står till buds här hemma. Jag ägnade en tidig förmiddagstimme åt att skotta bort den tunga snön, och spenderade resten av dagen på en stege rensandes i bråten samt sågade och skruvade bort resterna av det trasiga snöräcket. När vi sedan gick iväg för att jobba på bion och återkom vid halv åtta på kvällen var moppa Roger här och satte presenning över de delar där det först måste sättas nya tvärgående brädor innan tegelpannorna kan häktas fast igen.
Kanske inte den roligaste sysselsättningen att avsluta påsken på. Men hey – vädret var fint och jag känner mig lite sunt väderbiten i ansiktet nu på kvällskvisten.
Alltid något.