Förändringens vindar blåser

Jag ligger kvar i sängen, läser tidningarna, kokar stundom av ilsken indignation – SvD:s artikel om affischeringsförbudet – blir stundom en smula orolig – DN:s ”lätt att debutera, svårt att bli författare i längden”-artikel (så klart inte på nätet) – men känner mig mestadels en smula rastlös av regnet som smattrar mot fönstret några meter bort. Jag har inget bröd hemma, känner mig osugen på att gå ut och handla, och ser Barack Obama samt Hillary Clinton-böckerna som tornar upp sig bredvid mig, jag borde verkligen ägna dagen åt att läsa dem, jag har ju faktiskt tid till det just idag och jag drömde så konstigt i natt, kanske är det olusten från fragmenten som håller sig kvar som är svåra att skaka av sig, som ligger där bakom och stör, något är det i alla fall. Jaja.

Gårdagskvällens replik: Jag känner att jag vill ha lite förändring. Kanske borde jag köpa en ny bänk där jag har stereon.

Åh vilket spännande liv.

——

Och på tal om SvD-artkeln om de styrandes sätt att se på den olovliga affischeringen, vill jag gärna påminna om den helt fantastiska inskränkthet som borgarrådet Mikael Söderlund uppvisade förra senvåren i ärendet och som jag skrev om här. Only in Stockholm folks, only here.