Det sista Johannas pappa sa till mig efter att vi varit på soptippen tillsammans i onsdags var nå, det vore ju kul om du kom halvvägs i alla fall.
Och visst, det ska villigt erkännas att jag aldrig har sprungit mer än femton kilometer i ett svep, förra årets 6 juni-lopp i Vittangi, som är just så långt. Under min träning i år, de tänkta 100 träningspassen som i verkligheten inte blev fler än 54, sprang jag aldrig mer än elva någonting. Min medverkan i Stockholm halvmaraton frös inne till följd av influensa, liksom stora delar av träningen underhösten. De sista veckorna har jag inte ens försökt, bara i den mån det varit möjligt undvikit förkylningar, något som inte är särskilt enkelt med två förskolebarn och jodå, nog skriver jag de här raderna från mitt lilla krypin till budgethotell på 38:e gatan med en lätt snuva, Ejda var förkyld dagarna innan jag reste.
Men ursäkta min franska, det vore väl själva fan om Roger skulle få rätt.
Så så länge jag inte bryter ett ben eller råka slita av ena hälsenan under det närmaste dygnet, så tänker jag i morgon ta mig från Staten Island till Brooklyn, Queens, Manhattan, Bronx och Manhattan igen för att slutligen 42195 meter senare gå i mål i Central Park.
Mina inkvalificeringsmeriter är som sagt ytterst modesta, så jag startar först i den fjärde och sista startvågen klockan 16.55 svensk tid och lär alltså inte vara i mål förrän kring klockan 22, några förhoppningar på att ta mig runt på mindre än fem timmar har jag inte.
Mot allt bättre vetande meddelar jag även här att mitt startnummer är 64247 och att det går att följa mina vedermödor live endera via webben eller appen TCS New York City Marathon Mobile App som finns att ladda ner för såväl för iPhone som Android. Man kan till och med få notifieringar för var femte kilometer jag lägger bakom mig, när jag når halvvägs samt går i mål. Teknikens under.
Så nu vet du hur du ska hålla koll på mig, pappa!
Okej, nu ska jag gå och leta upp en gryningsöppen diner. Later.