Först händer inget, sedan händer inget, och sedan regnar det ner. Inte nog med att min roman i går fick finfina omdömen både här och där, därtill beskrev båda recensenterna, plus en kommentator, vedermödorna med att mitt i natten tvingas upp ur en varm säng för att läsa det spegelvända pocketbonusslutet. Antar att det vid den tidpunkten är extra jobbigt att nämnda epilog är tryckt med en mindre typsnittsgrad än resten av boken.
Och varför i hela friden är det så, undrar kanske vän av ordning. Tja, för att få in bonuskapitlet på en enda sida och bespara läsaren tankenöten om vilket håll man egentligen ska bläddra om texten man läser är spegelvänd antar jag.
——
För övrigt: Svenskt Näringslivs nya reklamkampanj måste endera vara det roligaste skämtet som någonsin publicerats eller också det mest bisarra självmålet i svensk reklamhistoria. Infantiliseringen når en sådan nivå att … nej. Det går inte. Det är bara för konstigt.
Fast som den kulturmupp jag är tycker jag så klart att Malin Ullgrens svar i dagens DN var så fyndigt att jag nästan grät.
——
För övrigt (2): Sagor slutar inte i Göteborg, de slutar i solnedgången. Gårdagens författade nyckelmening. Någon gång i framtiden lär den till och med kunna förstås.
Ska inte gå till sängs med din nästa bok med andra ord. Nåt har man väl lärt sig av den här historien.
Ska göra mitt bästa för att slippa trycka spegelvända epiloger i fortsättningen… Lovar. Nästan.
Den där reklamkampanjen är verkligen underlig. Antingen skämtar de, på ett ganska konstigt sätt, eller så är de allvarliga och i sådana fall verkar de av någon anledning vara helt livrädda. Risken för att de ska framstå som idioter känns i vilket fall som helst ganska stor. Håller med om att Ullgrens svar var kul.