De här skorna är med all säkerhet inte de jag har trampat runt i längst totalt, men åtminstone de som jag har tagit mig längst i under en dag. Det har nu gått sex dagar sedan de bar mig de 42 195 metrarna runt New York Marathon, och jag får medge att jag inte har burit dem sedan dess, och det lär nog dröja ytterligare några dagar innan jag ens tittar åt deras håll.
Jag skulle väl på det stora hela säga att min kropp nu har återhämtat sig från maratonchocken, men träningsvärken jag genomled i låren de två första dagarna efteråt var av en sort jag tidigare aldrig upplevt. Därutöver kände jag i mitten av veckan en svårdefinierad smärta i de mittersta tårna på vänsterfoten, något jag antar skulle kunna härledas till den där krampen jag ådrog mig i vänsterlåret i mitten av loppet och därefter försökte parera så gott genom att belasta andra muskler i benet än de vanliga när jag tog mig fram. Smärtan har inte försvunnit helt ännu, men måste numera åtminstone provoceras fram genom att jag böjer in tårna så mycket jag kan mot undersidan av foten.
Och i ärlighetens namn är det väl rätt onödigt att göra så.
——
Det här är del 4/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.