… något så banalt som att nyttja det filmrum med projektor, duk och dvd- och bluraysamling jag iordningställt i källaren. Men precis som gällande arbetsrummet så hamnar jag oftast på mellanplanet, framför vardagsrummets tv, även om jag är ensam vuxen hemma och har tänkt mig en kväll av filmfrossande.
Men det är ofta där skon klämmer. Ensam vuxen. Sitter jag i källaren är de sovande barnen två våningar borta, och som den hönsmamma (tuppappa?) jag är tycker jag att det känns otryggt. Är de en våning ovan hör jag om de rumsterar omkring i sömnen eller vaknar. Och även om vi har grind för trappan som inte Ejda kan forcera (än) så … nej, jag gillar det inte.
Men i kväll, ja i detta nu till och med – jag skriver det här på mobilen i filmrummets soffa – är det jag, projektorn och en film jag ska recensera å TVdags vägnar.
Vardagsglädje i det lilla.
——
Det här är del 27/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.