Månad: juni 2019

48-timmarsgränsens begränsning

På tal om mitt följetongsinlägg häromdagen, då jag skrev om DN:s sommarföljetong Jamåhonleva av Anders Roslund, och nämnde den uppenbara risken att man skulle missa någon del av följetongen om man valde att lyssna på den som ljudbok, eftersom ljudavsnitten försvinner 48 timmar efter att de har lagts ut?

Jag personligen klarade mig i fyra dagar. Sedan drog vi ut på resa ner till Gästrikland, och kravet på att gå in i DN-appen varje (eller åtminstone varannan) dag glömdes bort. Gick slutligen in alldeles nyss, och såg att endast avsnitt sju och åtta finns tillgängliga. Alltså kommer jag att få läsa del fem och sex med ögonen om jag vill komma ikapp och sedan fortsätta lyssna.

Kommer jag att göra det? Ja, det tror jag, åtminstone den här gången. Men om jag missar flera gånger? Vi får väl se, men tveksamt, gissar jag.

Dubbelt upp i norr – även artikel i Norrbottens-Kuriren i dag

Artikeln i NSD om Nära gränsen som jag länkade till i går publicerades i papperstidningen i dag torsdag, då även Norrbottens-Kuriren tryckte sin artikel om min följetongsbok. Hundraprocentig lokaltidningstäckning i Norrbottens län i dag, således.

Eller nej, nu ljuger jag, Haparandabladet finns faktiskt också, liksom Piteå-Tidningen. Men hundraprocentig täckning i de Luleåbaserade tidningarna med länstäckande ambitioner, åtminstone.

Om ”Nära gränsen” i NSD

Fin intervju i Norrländska Socialdemokraten om Nära gränsen i dag. Informativ och lokal i anslaget, men samtidigt intressant även för dem utanför Tornedalen, inbillar jag mig. Kul!

Ska komma en artikel i Norrbottens-Kuriren också vad det lider. Roligt!

Då återstår bara riksmedierna. Komsi komsi, ingen orsak att vara blyg, jag bits inte.

Får det lov att vara en följetong i bersån?

En vecka kvar i dag tills första avsnittet av Nära gränsen släpps hos Storytel. Får erkänna att jag är lite nervös inför den här lanseringen. Med Virus/Smittad vet jag sedan länge att det finns en publik som längtar efter varje ny säsong, men nu är det en helt ny berättelse som ska stå på sina egna ben. Och då återstår det att se om publiken hittar fram. Jag hoppas så klart det, men säker kan man aldrig vara.

Sedan är det följetongsformatet. De vanliga Storytel Original-serierna är ju visserligen också följetonger egentligen, men då publiceras alla avsnitt på en gång, nu blir det bara ett per dag. Storytel har visserligen gjort det här med framgång när det gäller julkalendrar i några år, men nu är det mitt i sommaren, och inte ett sedan decennier invant beteende från tv- och radiojulkalendrarna.

Nära gränsen, Jamåhonleva samt Herravälde, tre litteraturtitlar som erbjuds som sommarföljetonger i olika medier i år.

Eller – det är ju på sätt och vis även här ett invant beteende, dagspressen har publicerat aktuella böcker som sommarföljetonger under lång tid, i år har exempelvis Dagens Nyheter Anders Roslunds Jamåhonleva som följetong, Mittmediatidningarna har Elin Olofssons Herravälde och Svenska Dagbladet publicerar en något förkortad version av filosofen Eva Meijers Djurens språk, där delarna visserligen är fristående och inte en rak följetong.

Men bara för att sommarföljetongen är etablerad hos prasselmedia för läsning i sommarbersån behöver det ju inte fungera i en ljudbokstjänst när det ska öronkonkurreras med fågelkvitter och hummelsurr. Vi får se helt enkelt. Jag är försiktigt förväntansfull (juli månad är trots allt en av Storytels historiskt sett starkaste lyssningsperioder).

På tal om övriga följetonger så publicerar DN även Jamåhonleva som ljudbok inläst av Thomas Hanzon, uppdelad i 57 avsnitt, i lyssnasektionen i DN-appen (jag tror att det är första året de gör så). De nya avsnitten där är dock bara tillgängliga i två dygn från publiceringstillfället, vilket jag tror är ett misstag. Glömmer man av att lyssna några dagar (vilket torde vara lätt hänt i semestertider) så står man där med ett hål i berättelsen som man i sådant fall får fylla genom att läsa de saknade delarna i papperstidningen eller på nätet i stället. Det låter sig så klart göras, men det känns ända som en lite halvdan lösning som torde medföra att många helt enkelt slutar lyssna när de upptäcker att de glömt i några dagar och missat ”publiceringsfönstret”. Men det är väl rättigheter som spökar, antar jag, Bonnier Audio vill antagligen inte att boken ska ligga tillgänglig i DN-appen hur länge som helst inför den publika lanseringen i augusti.

Jag lyssnade på första delen av Jamåhonleva i går, och till skillnad från många andra av böckerna i Roslunds (och tidigare Hellströms) Ewert Grens-serie tycker jag den här tog fart direkt, vilket nog var ett måste för att få in följetongspubliken. Hade vissa tekniska problem när jag skulle återuppta lyssningen halvvägs in i avsnittet efter att ha pausat i en halvtimme eller så, jag fick tvångsavsluta appen och starta den på nytt för att få fart igen.

Ska försöka komma ihåg att ta mig an del två i dag.

Några publiceringsfönster existerar dock inte med Nära gränsen, när avsnitten väl publicerats i Lo Kauppis fina inläsning kommer de att finnas där så länge Storytel fortsätter existera. Se det som ett löfte! Eller ett hot – det beror väl på hur ni väljer att se det.

Midsommarregn

Samtidigt som övriga Sverige verkar ha haft sommarsol och härligheter under midsommarhelgen har vi i nordligaste norr haft fyra dagar av oavbrutet regn. Satan i gatan vad det har öst ner. Nu lagom till helgens slut går det dock att ana något blått ovan oss, så det är väl bara att hålla tummarna.

Firandet har givet förutsättningarna varit väldigt stillsamt. Johannes föräldrar kom och åt midsommarmiddag här i fredags, men mer än så blev det inte. Däremot trotsade vi regnet på lördagskvällen och ordnade barnvakt och gick på proggfest på Hembygdsgården, där Höstorkestern spelade tills natten blev tidig morgon, tror klockan var runt fyra när vi cyklade hem genom ösregnet. Således lite matt i lacken i dag.

I morgon startar en rätt intensiv vecka, först med promofix där ett par från Storytels sociala medier-avdelning ska komma upp hit för att ordna content tillsammans med mig inför premiären av Nära gränsen nästa vecka. Så fort de åkt reser jag och kidsen ner till Gästrikland med nattåget på onsdag kväll.

Norstedts backar mot Akademibokhandeln gällande Millennium

Så Storytel/Norstedts backade mot Akademibokhandeln gällande tremånadersexklusiviteten för den kommande Millennium-boken Hon som måste dö. Bokus Play undantas, boken kommer att finnas för streaming även där från dag ett samtidigt som Bookbeat och Nextory får vänta tre månader. Därmed kommer inte Akademibokhandeln att bojkotta titeln i sina fysiska butiker eller i sin nätbokhandel Bokus.

Nu är visserligen Bokus Play den otvetydigt minsta aktören på marknaden. Men när två av fyra aktörer får boken i stället för en av fyra blir ordet exklusiv ändå missvisande, snarare blir det så att två aktörer bojkottas eller utestängs, på samma sätt som att Storytel bojkottas av Bonnierförlagen gällande nya titlar.

Lite surt för Lind & Co kan jag tycka. När de lät Dag Öhrlunds nya Truut-deckare Ingen lämnas kvar bli Storytelexklusiv i ett halvår ”belönades” de med att boken slängdes ut från Akademibokhandeln, men när Storytel/Norstedts själva ställdes inför samma risk med Millennium, backade de i god tid innan försäljningsstart. Jag hoppas att Lind & Co får möjlighet att nu göra detsamma, men i det fallet är nog skadan redan skedd, Öhrlunds bok är snart en månad gammal, närmast antik i den nyhetshetsande bokhandeln där nya sommartitlar står på tur.

Vad blir nästa steg? Kan Bonniers börja använda sin nätbokhandel Adlibris som hot på ett liknande sätt som Akademibokhandeln gjort? Ge oss Millennium till Bookbeat, annars raderar vi boken från Adlibris databas? Situationen är inte lika självklar, Akademibokhandelns resonemang har varit att de vill kunna erbjuda titlar i samtliga sina egna kanaler om en bok existerar i de aktuella formaten. Adlibris har ingen formell koppling till Bookbeat mer än att de båda ägs av Bonniers – det är inte ”deras” streamingtjänst på samma sätt som Bokus Play är Akademibokhandelns. Men vem vet, det verkar vässas knivar överallt för tillfället, så inget skulle längre förvåna mig.

På ett personligt plan kan jag känna att Bokus Play framöver skulle kunna bli ett attraktivt komplement till mitt Storytelabonnemang om den uppkomna bojkottsituationen från Bonniers gentemot Storytel blir bestående. Onekligen är det så att de olika Bonnierförlagen publicerar en del titlar som jag gärna skulle ha tillgång till, och till skillnad från konkurrenterna erbjuder Bokus ett basabonnemang för 79 kronor där man får lyssna på en titel per månad, vilket jag tror skulle täcka mitt ”Bonnierbehov”. Det som bromsar är att Bokus Play till skillnad från Storytel, Bookbeat och Nextory bara är en ljudbokstjänst, och jag vill gärna ha möjligheten att kunna växla mellan lyssning och läsning, något jag börjat göra mer och mer beroende på situation.

Nära gränsen: Die Hard får en oäkting med det svenska livspusslet

På pressträffen i fredags gällande Nära gränsen och Storytels andra sommarsatsningar blev jag som jag nämnde i fredagens inlägg intervjuad på scenen. Och till den intervjun hade jag fått frågorna i förväg, och förberett mig dagen innan genom att skriva ner preliminära svar. Nu var det väl inte riktigt exakt så här jag i slutändan uttryckte mig, men på ett ungefär. Och det kan väl tjäna lite som en introduktion i vad Nära gränsen är för sorts berättelse.

Kan du börja med att berätta lite om vad Nära gränsen handlar om?
– Den handlar om Lisa, en 35-årig kvinna i Pajala i norra Norrbotten som det gått riktigt illa för, en nedåtgående spiral som man kan säga tog sin början när Northlandgruvan där uppe gjorde sin spektakulära och förödande mångmiljardkonkurs 2014. Hon har förlorat vårdnaden om sin son till följd av missbruk, men har börjat få ordning på tillvaron igen, och har nu getts chansen att för första gången på två år spendera en helg ensam med sin nioårige son Nils. Det är två veckor efter midsommar, helgen för Pajala marknad, som är norra Sveriges största marknad. Efter en heldag där är Lisa och Nils på väg hem, när hon får ett telefonsamtal och kallas in akut för att lösa en IT-kris på sitt arbete på den pub som är navet för marknadshelgens festområde. Väl där hamnar hon mitt i ett rån, där två desperata, maskerade män försöker komma över festområdets dagskassor. Rånet spårar ur, och när rånarna lämnar platsen har de tagit med sig Lisas son Nils som gisslan. Men Lisa tänker inte förlora sitt barn igen och tar upp jakten på dem, och det blir starten på en lördagsnatt som kommer att vända hela Pajalaregionen upp och ner och utvecklas till en internationell gränskonflikt.

Det publiceras ju ett avsnitt varje dag under juli månad. Hur känns det att skriva 31 cliffhangers?
– Snarare 42 cliffhangers, faktiskt! Min ambition var att i varje dagsavsnitt följa en person – främst huvudpersonen Lisa, men också hennes son Nils, exmaken Anders, en polischef och seriens ”superskurk” eller vad man ska kalla honom – men i takt med att spänningen skruvas upp, så kände jag att det behövdes kortare episoder framåt slutet, så då växlar jag mellan rollfigurerna inom avsnitten också, för att liksom vrida upp det till elva. Och när jag räknade så var det faktiskt exakt elva ytterligare cliffhangers, så det landar på 42. Och jo – att skriva dem känns! Men det känns nästan bara roligt, faktiskt. Jag älskar verkligen känslan av att ha fått till en bra punch i slutet av ett avsnitt, när man redan på förhand liksom längtar till att få höra hur det blir i inläst form, när avslutningsmusiken är pålagd och man liksom får en skön rysningskänsla av det man själv skrivit.

En julkalender förknippar man ju med värme och mys, men vad ska en julikalender innehålla?
– Faktum är att när jag började fundera på den här berättelsen, så visste jag inte om att Storytel Original-gänget börjat fundera på en julikalender, så när jag pitchade idén till dem strax före jul var det faktiskt som en julkalender för 2019. Men jag ville ställa konceptet med värme och mys på ända, så jag såg framför mig den första Die Hard-filmen, som ju faktiskt är en julfilm, när jag försökte sätta tonen i berättelsen. Tror till och med jag skrev ”Die Hard får en oäkting med det svenska livspusslet” i pitchmejlet. Så jag hade liksom en väldigt tydligt driven, desperat actionberättelse i tanken redan från början, även om det var snö och bjällerklang i den och inte högsommarvärme, midnattssol och raffel vid den svensk-finska gränsen. Så värme har en julikalender definitivt också, men värme av den art som framkallar svett och hög puls i stället för ett behagligt mys. Och så har den högt tempo, en stark framåtrörelse och en desperat önskan om att återigen få omfamna sitt barn.

——

Två veckor kvar i dag tills första avsnittet släpps. Pirrigt!

Sommarkul

Åter i norr sedan fredags kväll, och i lördags anordnade VSK arrangemanget Sommarkul för byns barn. Vi höll igång med fotboll, tipspromenader, hamburgare, cykelövningar, dragkamp och allehanda lekar i strålande solsken hela dagen, innan det var dags för avrundning på bion där vi visade matinén Willy och monsterplaneten för alla deltagare. Jag poppade cirka en miljard påsar micropopcorn inför filmen, tror jag.

Fotografen Jan-Åke Fors brukar ofta plåta VSK:s arrangemang. Den här gången hade han satsat på svartvitt. Här är några av bilderna som vi fastnade på. Väldigt fina!

Nära gränsen – min julikalender hos Storytel

I dag på morgonen höll Storytel en pressträff på gamla Riksarkivet för att presentera sina sommarsatsningar. Först ut på scenen var jag, för att berätta om min nya bok Nära gränsen, som kommer att publiceras som en daglig följetong hos Storytel under juli månad, i formen av deras första julikalender. Här är den:

Nära gränsen av Daniel Åberg, inläst av Lo Kauppi

Hur långt kan man gå för att rädda sitt barn?

Det är marknadshelg i midnattssolens Pajala och Lisa Korhonen har för första gången på två år fått möjlighet att vara ensam med sin nioåriga son. Sedan hon förlorade vårdnaden har hon gjort allt för att ordna upp sitt liv och bevisa att hon är att lita på. När hon kallas in akut till jobbet på Puben, marknadsfestens stökiga mittpunkt, gör hon därför vad hon kan för att få det avklarat så snabbt som möjligt. Samtidigt har rånare sprängt traktens enda bankomat och rör sig åt Lisas håll. Ovetandes lämnar hon sonen i vilrummet på Puben och går ut till kassan, där hon möts av två maskerade män…

Snart är hennes son saknad och Lisa huvudperson i en internationell gränskonflikt. Och för varje timme som går blir insatserna högre.

Nära gränsen är Storytels första julikalender – skriven av Daniel Åberg, författare till lyssnarsuccéerna Virus och Smittad. Så förbered dig på en riktig nagelbitare som kommer att fylla även de mest regniga sommardagarna med spänning.

Det här är alltså boken som jag brottats med under vintern och våren, och som jag har brottats! Det är den längsta bok jag har skrivit, och samtidigt den som har skrivits på kortast tid (med Virus och Smittad har jag alltid kunnat be om mer tid om jag inte hunnit klart till den egentliga deadlinen, men här fanns inte det alternativet, eftersom följetongens startdatum var satt i sten. Så det var bara att bita ihop. Men jag tror att den faktiskt blev rätt bra. De är väldigt nöjda inne hos Storytel i alla fall, så förhoppningsvis gillar lyssnarna den också (och läsarna, den finns ju även som e-bok i Storytels app och i läsplattan Storytel Reader).

Julikalendern är alltså Storytels sommarvariant av de julkalendrar de gjort de senaste tre åren. Följetonger (följetänger?) är ju vanliga i sommartid i dagstidningsvärlden, där oftast någon av säsongens större kriminalromaner publiceras i typ fyrtio avsnitt från midsommar och framåt. Så det ska bli spännande att se hur konceptet tas emot av Storytelpubliken.

Men! Mer om Nära gränsen i några senare inlägg. Nu på morgonen var det ju inte bara jag själv som klev upp på den där scenen, de har en hel del annat i sin sommarsatsning också. Nedan följer hela pressmeddelandet som skickades ut på morgonen.

——

Fängslande berättelser i Storytel Sommar

Sommaren hos Storytel lämnar ingen oberörd. Det blir nervkittlande cliffhangers i julikalendern Nära gränsen, intressanta avslöjanden i Kattis Ahlströms pratshow Bakom berättelsen och kända skribenter som visar upp otippade sidor av sig själva och sitt skrivande i nya Stories by Storytel. Och Åsa Erlandssons dokumentär Monstret och Miraklet ger nya infallsvinklar och perspektiv på den fruktansvärda händelsen som skakade Sverige när en pappa 2016 släppte sin bebis 15 meter ned i en kraftverksdamm i Jämtland.

Den elva månader gamla flickans tillstånd var livshotande när räddningspersonal lyckades ta sig fram till henne där hon låg på betongfundamentet i kraftverksdammen. Hon hade inre blödningar, brutna armar och ben, skallfrakturer och svåra sårskador. Detta efter att hennes pappa släppt ned henne från 15 meters höjd, inför flickans panikslagna mamma.

För första gången delar nu mamman med sig av sin historia – och berättar om Miraklet som är hennes dotter.

Den flerfaldigt prisade journalisten Åsa Erlandsson har gjort Monstret och Miraklet, en dokumentär i tre delar, som får premiär den 15 juli på Storytel.

”Att en pappa försökte mörda sitt eget barn på det här sättet skakade ett helt land. Det har skrivits spaltmeter om det, men hittills har den viktigaste berättelsen inte kommit fram: mammans egna ord. Nu väljer hon för första gången att prata om hur livet var före katastrofen, hur livet är nu och hur kärleken till dottern gör att hon ändå ser ljust på framtiden. Det är en mycket personlig och gripande berättelse som innehåller många nya uppgifter som inte kommit fram förut”, säger Åsa Erlandsson.

Julikalendern – Nära gränsen av Daniel Åberg
Att sommar är lika med högsäsong för lyssnandet är sedan gammalt. I sommar presenterar Storytel den allra första julikalendern – en nervkittlande följetong i 31 delar att avnjuta dagligen under hela juli månad. Storytel Original-författaren Daniel Åberg, författaren bakom succéerna Virus och Smittad, har skrivit Nära gränsen, en gastkramande spänningsroman som utspelar sig i Pajala nära gränsen till Finland.

Kattis Ahlström får egen pratshow
I början på juli, tisdagen den 2 juli närmare bestämt, är det också premiär för Kattis Ahlströms nya pratshow Bakom berättelsen, där hon går just bakom berättelsen tillsammans med kända författare. David Lagercrantz, Anna Jansson, Hans Rosenfeldt, Sofie Sarenbrant, Jonas Jonasson och Jonas Karlsson gästar pratshowen i varsitt avsnitt.

”Det ska bli väldigt spännande att komma närmare inpå några av våra mest lästa och älskade författare. Det blir samtal om varifrån historierna och karaktärerna kommer, drivkrafter, skrivkramp och hur det känns att ta livet av så många människor – om än fiktivt”, säger Kattis Ahlström.

Författare skriver i chatform
Jonas Karlsson är dubbelt aktuell hos Storytel i sommar. Tillsammans med Anders Jacobsson, Sören Olsson, Malin Wollin, Sara Kadefors, Sandra Beijer, Rachel Molin, Klas Beyer, Jessica Schiefauer, Babben Larsson, Navid Modiri och Bob Hansson skriver han berättelser i ett nytt format för Stories by Storytel. Det blir personliga, påhittade, roliga, läskiga, fräcka och tankeväckande historier där användaren själv klickar sig fram i handlingen som berättas genom en chatkonversation. Historierna finns i appen Stories och Babben Larsson är först ut av skribenterna med en berättelse som finns ute den 14 juni.

Hyllade podcasten Spår blir dokumentär
Anton Berg och Martin Johnson är radiojournalisterna bakom den populära podcasten Spår, som uppmärksammats stort inte minst för bevakningen av fallet med morddömde Kaj Linna som de ägnade åtta hela avsnitt av podden. Linna frikändes 2017 efter 13 år i fängelse, mycket på grund av nya bevis som presenterades i Spår. Nu släpper Berg och Johnson den omtalade bevakningen som en fem timmar lång dokumentär med premiär den 26 juni.

Sajtstrul och Stockholm

Nå. Inte nog med att mitt Blogg 100-bloggande i år haltade, så fort det var överståndet fick Binero för sig att klappa ihop. Sajten har legat nere i två dygn med lite kortare avbrott då den fungerat. Nu har den dock rullat i ett par timmar utan problem, så det är väl bara att hoppas att det håller i sig. Men på Bineros driftsida anges problemen i skrivande stund som fortsatt pågående, så det finns väl risk att sajten dyker igen.

Hur som helst, jag är i Stockholm, ska presentera en spännande grej i morgon bitti och var i går kväll ut och drack fem enheter alkohol (fyra öl, ett glas lava) med Peter i Gamla stan och på Söder, vilket väl i den här åldern får räknas som en helkväll. Således är jag en smula trött i bollen i dag, men ska väl åtminstone försöka transkribera ut en intervju jag gjorde på Icehotel i går förmiddag innan jag reste ner.

Blogg 77

Herregud vilket katastrofalt Blogg 100-år. Efter att varje år ha mäktat med sisådär 94 till 96 inlägg mellan 1 mars och 8 juni, blev årets resultat blott 77, inklusive detta avslutande inlägg. Herre jistanes.

Ursäkter? Tja, jag har befunnit mig i den mest skrivintensiva fasen någonsin under min författarkarriär under dessa månader – mer om det om sisådär en vecka. Det har påverkat till viss del, inte tu tal om den saken. Men är det bara därför? Jag har ju trots allt befunnit mig i intensiva skrivarperioder varje vår sedan jag började skriva Virus våren 2016…

Nja, antagligen inte. Till viss del handlar det säkert om att själva evenemanget Topp 100 inte existerar längre också, och att det är lite trist att sträva på ganska så ensam. Läget var visserligen likadant även i fjol, men eftereffekten för mig personligen kanske var lite mer levande ännu då, jag vet inte.

Eller så har jag bara blivit latare. Det kan vara så också.

Har jag skrivit något vettigt under dessa månader då? Tja, bland de bloggexklusiva texterna har det väl varit rätt då skralt. Mitt inlägg om Babels inslag om ljudböcker är väl det som blivit mest delat och läst under de här månaderna, och sedan har jag ju skrivit rätt mycket på sistone om det här med Bonniers/Storytel-konflikten och de efterföljande exklusivitetsbråken. Jag har också börjat göra en vana av att publicera mina litteraturkrönikor i Västerbottens-Kuriren här med några veckors eftersläpning. Inser nu att jag inte publicerat vårens sista här i spalterna än – missade alltså öppet mål att nå Blogg 78. Illa. Men den får komma till veckan i stället.

Dessutom låter ju Blogg 77 faktiskt bättre.

Okej, nog om detta för i år. Nytt försök 2020! Jag behöver dessa bloggintensiva månader, de håller dessa spalter levande.