2018 var året när jag blev en landskapsinstagrammare. Eller möjligen himlafenomeninstagrammare. Fyra av mina nio mest lajkade bilder under året bestod av olika nyanser av rosa, eller ja, mer gult i ett av fallen, men det blir inte en lika bra rubrik av det.
I övrigt: Ett minimalt stationshus i Nattavaara som jag lyckades fånga vid rätt tidpunkt när jag åkte med tåget hem från Littfest i Umeå, Ejdas förhoppning på valdagen om att jag skulle rösta på ett parti som var bra både för tjejer och hästar, familjebilden när vi utmattade anlände Södra station i Stockholm tidigt en morgon efter tio dagars tågluff runt Europa, min outfit innan jag skulle bege mig till galan för Stora Ljudbokspriset samt min 43-årstårta dekorerad av barnen.
I fjol var det större variation, bara en av nio var en rosa himmel då. Roligt att min födelsedagstårta var med även det året, och därtill hamnade på samma plats.
Den überrosa morgonhimlen från 11 oktober som är min absoluta lajkraket i år drog in 136 hjärtmarkeringar på Instagram. Nattavaaras stationshus som är tvåa med 124 kan dock på ett sätt sägas vara årets vinnare, för Trafikverket fick tillstånd av mig att använda den på sitt egen Instagramkonto, och där fick den 351 lajks.
Viruset fortsätter sprida sig – nu har första säsongen av Virus även getts ut på arabiska hos Storytel i Förenade Arabemiraten, inläst av den jordanska tv-presentatören och röstskådespelerskan Marleen Shakeeb. Roligt!
Jag visste att den arabiska översättningen var på gång, men hade inte koll på att den var klar. Jag fick veta det på ett lite udda sätt, någon som hade lyssnat på den nere i något av de sju emiraten hade googlat mig, hittat ett av mina och Johannas gamla DJtv-avsnitt på Youtube, och kommenterat där att han gillade den arabiska versionen av min ljudbok. När jag då gick in på den lokala Storytelsajten och sökte på mitt namn – voila, där låg den!
En möjligen intressant detalj i sammanhanget är att rollfiguren Dano är ju är syrisk flykting och således arabisktalande, och det arabiska språket fyller faktiskt en viktig funktion gällande en vändning i handlingen i slutet av säsong två. Skam att säga det har jag bara googlat mig fram i det fallet, och det ska bli spännande att se om översättaren inkommer med någon kommentar gällande hur jag behandlat den där detaljen.
Å andra sidan är jag rätt övertygad om att ett antal människor som lyssnat på det svenska originalet också behärskar arabiska, och ingen har klagat på den där grejen hittills, så antagligen har jag inte dabbat mig.
Första gången jag skrev här i bloggen om bokbranschens ambition att få ner den digitala bokmomsen från 25 procent till samma nivå som den för fysiska böcker på 6 procent var – om jag har sökt rätt i mitt arkiv – den 20 februari år 2009. Många inlägg i ämnet har därefter flutit under broarna.
Nu verkar det, nio år och tio månader senare, som att det faktiskt är på gång. Boktugg skriver, med grund i TT:s rapportering, att finansdepartementet i dag föreslagit att förändringen ska träda i kraft den 1 juli 2019.
Ett problem som jag har skrivit om flera gånger, bland annat här i ett inlägg från 2015 då jag även var med i P1:s Kulturnytt och dryftade frågan, är det här med gränsdragningen – vad är egentligen en digital bok, och vad är det inte? Så här väljer nu finansdepartementet att definiera vad som ska omfattas av den sexprocentiga momsen:
Skattesatsen ska sänkas på produkter som tillhandhålls på elektronisk väg och som motsvarar böcker, tidningar och tidskrifter samt andra liknande produkter som i dag beskattas med 6 procent. Produkter som helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam eller helt eller huvudsakligen består av rörlig bild eller hörbar musik ska inte omfattas.
Nu återstår bara för riksdagen att godkänna det hela, så är det klart. Bara att hoppas att det blir av den här gången då.
Det har varit ett par rätt usla jobbveckor sedan återkomsten från min tripp till Stockholm och Boden. Egen sjuka plus fyra vabbdagar and counting av de små (först Tage förra veckan, nu Ejda den här), och därtill är den snabba genomredigering jag skulle göra innan jag skrev finalavsnitten – en redigering som ursprungligen tänkt att vara avslutad lagom till de här bläveckorna började – är fortfarande inte klar. Därtill kände jag mig tvungen att göra samma sak med Smittad 2 som jag gjorde i somras med första säsongen, nämligen låta två såsiga mittavsnitt skalas ner till ett gemensamt för att få upp tempot genom att kapa, kapa, kapa.
Oftast gillar jag att redigera ner text, jag tycker om att suga ut så mycket luft som möjligt ur den, men här får det effekten att jag nu i stället för att ha två finalavsnitt kvar att skriva har tre.
Jag får ofta frågan på vilka sätt det skiljer sig åt att skriva en ljudboksserie från en vanlig roman, och det här är ju en ytterst konkret skillnad. Känner jag att en roman såsar till sig i mitten och jag kapar, så blir resultatet bara en något kortare roman. Men eftersom formatet för Storytel Original-serierna är mallat och ska vara tio gånger en timme, vilket i konkreta siffror ger 10 x 50 000 tecken inklusive blanksteg, så måste borttagen text ersättas av ny sådan någon annanstans, förslagsvis i slutet.
Nu innebär detta visserligen en välgärning för själva berättelsen – jag hade lite ont i magen för hur jag skulle få plats med allt jag tänkt mig i de avslutande två avsnitten, och nu har jag i stället tre att breda ut mig på.
Men ändå. Tiden tiden tiden, och pengarna pengarna pengarna. För det är ju inte som att jag har timlön, mitt arvode blir inte högre för att jag tar längre tid på mig, snarare binder det upp mig längre än vad jag tänkt så att jag inte kan ta på mig andra jobb (eller börja skriva på den avslutande säsong tre).
Nåväl, slut på klag. Jag har ju en bok att skriva, för bövelen.
I går kväll dök ljudboksuppdateringen för läsplattan Storytel Reader upp, vilket innebär att plattan numera fungerar såväl för e-boksläsning som ljudbokslyssning.
Hur fungerar det då? Tja, ungefär som förväntat, skulle jag säga. I min recension av Storytel Reader i somras nämnde jag mina farhågor om att användarvänligheten kanske skulle bli lite sisådär jämfört med vad vi är vana vid från våra mobiltelefoner, hårdvaran i en dedikerad läsplatta av den här arten är helt enkelt väldigt basic jämfört med den som sitter i en modern mobiltelefon eller surfplatta à la iPad.
Blev det som jag förutspått? Ja, det tycker jag nog. Jag tänker inte bli långrandig och jag har heller inte testat funktionaliteten mer än under cirka en halvtimme i går kväll, men jag tycker att man bör vara medveten om vad man får respektive inte får, jämfört med om man tidigare lyssnat på sina ljudböcker via mobilen/surfplattan.
Streaming fungerar inte, böcker måste laddas ner i sin helhet först. Det finns ingen inbyggd högtalare i Storytel Reader och heller ingen bluetoothkapacitet, så du kan bara lyssna med hjälp av sladd, endera hörlurar eller om du kopplar Readern till en extern högtalare. Vad jag märkt kan man heller inte styra uppspelningen på något sätt via hörlurarna, du kan inte pausa/starta eller ändra volym via ”minifjärrisen” på hörlurssladden.
När du lyssnar, kan du till skillnad från i mobilen/surfplattan inte använda Storytel Reader till något annat bortsett från att styra uppspelningen – försöker du exempelvis backa tillbaka till biblioteket för att leta efter en annan titel under lyssningen bryts uppspelningen direkt. Enbart full koncentration som gäller, alltså. (Å andra sidan kan man väl kanske argumentera för att det är så en dedikerad läsplatta fungerar när man läser med ögonen också – backar man tillbaka till biblioteket ser man ju inte längre e-bokstexten man läste.) Styrningen av läsningen är inte heller lika utbyggd som på andra plattformar, det du kan göra är att pausa, hoppa 15 sekunder framåt eller bakåt, ändra volym samt skärmstyrka och ställa in sömntimern. De som gillar att ändra lyssningshastigheten går bet, ingen sådan funktion verkar finnas, åtminstone inte ännu. Du kan heller inte snabbspola dig framåt eller bakåt i boken längre stycken genom att ”scrubba” på tidslinjen. Vill du ta dig mer än 15 sekunder framåt eller bakåt gäller det alltså att trycka, trycka och trycka tills du nått din önskade position.
Ljudboksspelaren hos Storytel Reader. Just nu lyssnar jag på årets ljudkalender ”Centralgången”.
Kommer jag att använda min Storytel Reader som ljudboksuppspelare? Absolut inte, jag vill kunna bära med mig min ljudbokslyssning var jag än går om det så är att jag står i köket, beger mig ner i källaren och hänger tvätt eller kör bil. Jag växlar dessutom ganska friskt mellan att lyssna dels i bluetoothlurar och dels genom den inbyggda högtalaren på min iPhone SE. Den fyller helt enkelt inte mina behov, och det förväntade jag mig heller inte att den skulle göra, det är inte därför jag har en Storytel Reader.
Jag såg däremot i går kväll i Facebookgruppen Snacka om ljudböcker att flera som laddat ner uppdateringen till läsaren (det måste man göra innan ljudboksfunktionaliteten börjar fungera) verkade nöjda, och då antar jag att det är människor som redan i dag främst lyssnar i hemmet och då kanske under rätt ordnade former, med sin mobil eller surfplatta inkopplad via tråd i exempelvis en extern högtalare. Och för dem som vill ha en dedikerad ljudboksuppspelare kan det här vara ett lockande alternativ. Däremot verkade en del besvikna över att de inte kunde ändra uppspelningshastigheten, tydligen ägnar sig ganska många åt ”speeda upp” lyssningen till exempelvis 1,25 eller 1,5 gånger originalhastigheten, vilket jag själv aldrig gör.
Batteritiden då? Jodå, den verkar inte dränera batteriet – Storytel Reader har överlag blivit mycket bättre på den här fronten genom mjukvaruuppdateringar under hösten, i början var dränage dess enskilt största problem upplevde jag, men numera tänker jag aldrig ens på det.
Summa summarum: En enkel ljudboksuppspelare utan några krusiduller där en hel del funktionalitet vi vant oss vid från den vanliga Storytelappen saknas. Men det fungerar, och sett till hårdvaran de har att utgå ifrån, fungerar det till och med helt okej.
Viva España! Virus första säsong finns nu utgiven på spanska hos Storytel i Spanien och är även tillgänglig i Mexiko (jag är relativt okunnig gällande det spanska språkets varianter och dialekter, men som jag förstått det är den alltså inläst på ”spansk spanska” och inte latinamerikansk spanska). Kul att viruset sprider sig!
Intressant bild de hittat till omslaget för den delen, väldigt typisk svensk sommaroutfit på kvinnan till vänster, perfekt i den värmebölja som råder när Virus utspelar sig. Antar att det från vänster till höger ska ses som Amanda, Dano och Iris, men bebisen där i famnen på Iris, ska det verkligen vara hennes sexåriga dotter Sigrid…?
Men detaljer deschmaljer, tufft ser det ut, lite så där steampunkigt. Som sagt – kul!
——
Fick för övrigt en fråga varför man inte kan komma åt översättningarna av Virus även på svenska Storytel, den finns ju exempelvis också utgiven på finska som är ett stort minoritetsspråk i Sverige, inte minst i nordligaste norr där jag bor. Mitt svar är – inget skulle göra mig gladare och tro mig, jag har legat på Storytel om det här (det rör ju inte bara Virus, många andra Storytel Original-serier översätts också till andra Storytelmarknader). Fråga och ligg på ni också, de är rätt duktiga på att svara på sin Facebooksida. Många bäckar små och så vidare.
I dag lanserade Storytel sin nya familjelösning – dels ett par dyrare flerkontoabonnemang, och dels ett helt nytt barnläge (kids mode på nysvengelska) som även förbättrar grundabonnemanget rejält för den som har barn som använder tjänsten.
Så här beskrivs de nya kontovarianterna i Storytels eget pressmeddelande:
Storytel har tidigare haft en abonnemangsform men med nya familjelösningen adderas två nya abonnemang. Storytel Unlimited Family kostar 209 SEK i månaden och ger användaren två konton med tillgång till hela biblioteket och två barnströmmar med tillgång till barnböckerna. Storytel Unlimited Family Plus kostar 259 SEK i månaden och ger tre konton och tre barnströmmar. Storytel Unlimited kostar 169 SEK i månaden och ger ett konto samt från och med idag, även en barnström med tillgång till barnutbudet i Storytels bibliotek.
Startsidan i nya barnläget i Storytel-appen, eller ”kids mode” som det kallas.
En rak jämförelse med konkurrenterna låter sig inte helt lätt göras eftersom varken Bookbeat eller Nextory har något särskilt barnläge (och den tredje konkurrenten Bokus Play har inget familjeabonnemang överhuvudtaget). Är man två vuxna utan barn som vill ha separata profiler och bokhyllor kostar det 198 kronor hos Bookbeat, 199 hos Nextory och 209 hos Storytel. Men är man en familj med två vuxna och två barn som alla vill ha separata bokhyllor kostar det 209 kronor hos Storytel, samtidigt som priset hos Nextory stiger till 279 kronor och Bookbeat 296 kronor.
Detta förutsatt att de två barnen i Storytels fall nöjer sig med barnutbudet vill säga, kids mode innehåller böcker för barn upp till tolv år, vill man ha tre vuxenprofiler och en barnprofil hos Storytel blir priset 259 kronor. Värt att ha i åtanke kan också vara att man hos Storytel inte kan ha mer än tre vuxenprofiler på ett konto, medan Nextory och Bookbeat har ytterligare steg i sin abonnemangstrappa – hos Nextory kan man ha fyra (279 kronor/månad) och hos Bookbeat fem (345 kronor/månad).
Personligen är jag är mest upphetsad över det förbättrade barnläget, att min åttaåring Tage nu kan ha en Storytelapp på sin telefon som bara visar ljud- och e-böcker han är intresserad av är en klar förbättring – och att jag dessutom slipper få hans bibliotek uppblandat med mitt eget, som fallet varit hittills.
Vad som återstår att se är huruvida Storytel i och med det här kommer att göra det svårare för de vuxna som i dag ”tjuvlyssnar” två stycken på ett konto, något som officiellt inte ska fungera men i praktiken ändå gjort det. Om den kranen nu vrids åt på ett mer effektivt sätt ökar kostnaderna för dessa från 169 till 209 kronor i månaden vilket säkert kan irritera en del, men å andra sidan får de nu förbättrad funktionalitet med separata konton och bokhyllor.
Har påbörjat dagens resa mot Boden och litteraturfestivalen Eyvind. Klockan 14 blir jag intervjuad i salen Forum på Bodens Folkets Hus av journalisten Eivor Bryngelsson om Virus, Smittad och det här med att skriva för ljud. Efteråt är det meningen att jag ska sitta i närliggande bokhandeln Bok & Bläck och signera Virus-pocketar om någon känner sig manad att köpa en.
På kvällen blir det middagsmingel och en konsert med Johan Airijoki, inför vilken det tänkt att jag och David Väyrynen ska agera förband genom att reprisera det anförande och den läsning vi gjorde på bokmässan i Kiruna i oktober om Norrländska Litteratursällskapets verksamhet. Jag lovar, det är mycket roligare än det låter i skrift, eftersom den text av Sara Parkman som vi läste från tidskriften Provins #3 2018 är en riktig pärla som gör sig fantastisk som dialog.
Så befinner du dig i nedre Norrbotten i dag är det bara att komma dit!
