Månad: mars 2018

Morgonstund

Hon försökte onekligen, den där äldre kvinnan i kupén i går kväll. Men vilka ska vi köpa öl till då? frågade hon, och när ingen nappade försökte hennes make i stället: Virrepinnar då, det ska ni väl ha i alla fall? En britt föll till föga, men sedan när paret återkom med en bricka öl verkade deras iver att ordna kalas ha dämpats, och efter en timme beslutade de sig för att fälla upp sängarna och bädda för kväll.

Särskilt många timmar sömn fick jag dock inte i mig ändå, det är verkligen en karaktärsbrist hos mig, att jag alltid har haft så extremt svårt för att sova i ovana miljöer. Förr brukade många säga att de lärde sig sova överallt när de låg i lumpen eftersom de var nödda och tvungna till det för att alls få någon sömn. Mig stämde det dock noll procent på, jag låg eller satt vimmelkantig av trötthet och oförmåga att somna i stället. Samma sak under bebisåren, som ju även de sägs lära en människa att uppskatta sömn. Fortsatt svårt att komma till ro, lättväckt, vaknar tidigt. Blä.

Hängde således på låset till restaurangvagnen i morse vid klockan sex. Tåget är i tid, verkar det som, vi har passerat Gällivare, Kiruna om en timme, därefter väntan på bussen hem vid klockan två. Ska försöka skriva så gott det går.

Efterfest, Skansen och en dröm om ickefest

Bra kväll i går. Efter den mycket välbesökta galan gick vi på efterfest, efter efterfesten gick vi till Stureplan, efter Stureplan gick vi på snabbmatshak och sedan gick jag hem. Då hade klockan hunnit bli fyra på morgonen. Efter vad som kändes som en evighetssovning vaknade jag och kände i hela kroppen att nu måste väl klockan vara minst halv elva. Verkligheten var dock en helt annan – 06.58. Det är då själva fan att det ska vara så omöjligt att sova nu för tiden.

Ägnade dagen – efter ett par fruktlösa morgontimmar då jag försökte somna om – åt att bege mig ut till Skansen för att göra lite research till det som ska komma efter Virus 4 (som för övrigt släpps 27 mars), och som tur var verkade det jag teoretiserat om hålla även i praktiken. Tog därefter Djurgårdsbåten till Slussen och gick till Norstedtshuset för en kaffe med min förläggare Anna, som verkade vara ungefär lika matt i lacken som jag själv. Promenerade sedan upp till Gameshop på Söder och köpte ett födelsedagsspel till Tage, bara för att sedan styra kosan norrut till Kungsholmen och Rådhuset, där jag mötte upp Morgan för en snabb träff innan det var dags att bege sig mot tåget via en snabb middag på Bishops Arms.

Nu ligger jag i en överslaf på nattåget – vi angör just Gävle – och hoppas att orden som kvinnan på våningen under yttrade det första hon sa när hon klev in i kupén – Jag hoppas att det är okej att vi har lite fest här i kväll? – ska visa sig vara blott ett grymt skämt.

På väg på vift

Flyger ner till Stockholm i morgon förmiddag, ska gå på galan för Stora Ljudbokspriset på Vasateatern på kvällen och ge mig ut och göra research för nästa bok på tisdag innan jag tar nattåget norrut igen på kvällen.

Självklart ska det bli roligt att komma iväg, men tyvärr blir min separationsångest när jag ska åka iväg från barnen värre för varje gång jag lämnar dem. I förväg, när resorna bestäms, känner jag bara förväntan, men ju närmare avresan kommer, desto mer tvivlar jag på om det verkligen är värt det. Och helgen efter nästa drar jag iväg igen för Umeå och Littfest, då dessutom i tre nätter och i princip fyra hela dagar. Hualigen!

Nåväl, det brukar släppa när jag väl kommit iväg. Och nu får jag ju det att låta som att jag sticker stup i kvarten, när det i verkligheten var ganska exakt tre månader sedan jag reste bort senast, då också ljudboksrelaterat när jag åkte ner för Storytels julmingel och lite möten.

Nej, nu ljög jag, senast var ju förra månadsskiftet när jag skulle ner på begravning men fick ge upp halvvägs på grund av snöstormen, då var jag borta en natt.

Hoppas på bättre tur denna gång.

Pelle Kanin, tvätt och Prosecco

Bra lördag i enkelhetens tecken.

Tage väckte mig kvart i åtta med frukost som han gjort i ordning åt mig – kanske inte exakt som jag skulle gjort den själv och jag tror att han hade fixat den åtminstone en timme innan han väckte mig sett till hur mycket osten hade börjat svettas, men jag åt den ändå tacksamt. Därefter kom Ejda hem från mommon lagom till familjegympan vid tio, där jag unnade mig ett halvtimmespass under ledning av Tages idrottslärare Moa, som kommer att kännas rejält i låren i morgon. Därefter hem för att utfodra mig själv och Tages gejmingpolare med köttbullar och potatismos (Ejda krävde att få kalla pannkakor, som turligt nog fanns i kylskåpet), ett par snabba maskiner tvätt varefter vi hastade iväg till bion där jag och Ejda sålde godis och läsk i cafét en timme innan det var dags för Pelle Kanin, som jag måste säga att jag gillade oväntat mycket. Efteråt städade vi bioläktaren och låste Folkets Hus, innan det var dags för ytterligare en tvätt på hemmaplan och middag, Johanna gjorde spaghetti och köttfärssås. Därefter dök kusin Ville upp för översovning och Mello drog igång, Ejda blev lite ledsen när ingen av hennes favoriter gick vidare. Nu har jag städat undan dagens barnstök och övriga verkar ha slocknat på övervåningen. Nåväl – det betyder mer Prosecco till mig ur den redan öppnade flaskan.

I morgon: Snöskottningen jag undvek i dag, trots stundtals ymnigt snöfall. Yay.

Nära diket direkt

Eftersom jag ville få en bra start på det här dagliga bloggandet hade jag redan i morse mentalt förberett mig för ett rejält, aktuellt litteraturanknutet inlägg. Så började jag svara på mejl i stället och glömde helt bort det, och nu sitter jag här, några minuter över elva på kvällen, lite för nära att hamna i den där glömskesituationen jag fruktade redan i går. Otippat!

Ejda drog till mommon och Johanna har vinklubbskväll så jag och Tage skulle – efter att vi kollat Pet Shop Boys-videor på Youtube – se på Talang ihop. Han somnade dock i soffan exakt klockan åtta, det vill säga samma minut som vinjetten drog igång. Jag fick nöja mig med att se Arkiv X, Counterpart och Gråzon i stället. Nu ska jag lägga mig och läsa Anna Jörgensdotters Solidärer.

Inget Blogg 100? Jag puttrar på ändå.

I år arrangeras om jag inte missat något inte den årliga bloggutmaningen Blogg 100, som den gode Fredrik Wass drog igång i bloggvärldens barndom i slutet av 1800-talet.

Jag har dock beslutat mig för att köra ett eget rejs, och bloggar från och med i dag den 1 mars som traditionen tidigare bjudit i dagarna 100. Det vore helt enkelt en katastrof för den här bloggens årsstatistik om jag inte piskade mig själv att skriva dagligen åtminstone dryga tre av årets tolv månader.

Nej, det är inte bara därför, i grund och botten handlar det om att jag älskar det här lilla hörnet av internet, jag har för bövelen skrivit i den här spalten i elva och ett halvt år vid det här laget, det vill säga mer än en fjärdedel av mitt liv (27 procent om iPhonens kalkylator räknat rätt).

Men det skadar ju inte att ha en morot för att hålla uppe tempot. Så häng med!

Bara för det så glömmer jag väl redan i morgon.