Intervjuad om Virus av Ljudmagasinet

Jag blev intervjuad om Virus av Ljudmagasinet, en taltidning för den som är synskadad och hellre lyssnar än läser, för några veckor sedan. I dag lades februarinumret av tidningen upp där inslaget jag medverkar i finns med. Går man in på den här sidan och scrollar ner en liten bit når man en länk med mitt inslag, men man kan gott lyssna på hela magasinet, det är överlag väldigt givande.

En intressant detalj är att pressbilden på mig ackompanjeras av syntolkning: Daniel Åberg är 42 år. Han har kort snaggat hår, blå ögon och tittar rakt in i kameran. Han är klädd i en svart skjorta och står framför en bokhylla där alla böcker är sorterade efter färg; rött, rosa, vitt, gult, grönt och blått.

Ljudmagasinet produceras av Kultur i Väst, som är den regionala kulturförvaltningen inom Västra Götalandsregionen. Det kommer en skriven intervju i den tillika Kultur i Väst-producerade nättidskriften noll27 vad det lider också, räkna med att jag länkar även till den.

Boken år noll

Björn Waller jobbade i en massa år på den i Sverige dominerande digitalboksdistributören Elib (numera Axiell Media), men slutade förra året, och är nu bland annat fri tänkare gällande den pågående digitaliseringen av litteraturen. Och i detta ämne har han nyligen börjat blogga, uppmärksammades jag om nu på förmiddagen.

Boken år noll, som än så länge verkar bestå av bra länkar och sammanfattningar kring vad som skrivs om bokbranschens framtid i media, åker rakt in i RSS-läsaren.

Min kväll

Eftersom jag lånade en morgonlista från Underbara Clara är det väl lika bra att jag gör kvällslistan också.

När går du och lägger dig på kvällen? En tidig kväll ungefär som nu, jag påbörjade det här inlägget i mobilen vid klockan 23 i sängen. En mer normal kväll är jag på plats en halvtimme, fyrtio minuter senare.

Vad är det sista du gör på kvällarna? Det mest uppenbara svaret är väl somnar, men om jag ska vara lite mindre putslustig så blir svaret: Läser bok. Inleder i princip alltid min egen nattning med att läsa ikapp mina RSS-flöden i mobilen, därefter går jag på boken. Just nu läser jag John Steinbecks Vredens druvor. Därefter somnar jag, i regel lite för snabbt efter att jag börjat läsa.

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje kväll? Några minuter. Min toalettrutin på kvällen är ungefär lika odramatisk som den på morgonen.

Är kvällsfika viktigt? Njae, det tycker jag inte. Däremot äter jag och Johanna rätt ofta middag på kvällen först efter att barnen somnat. Det kanske räknas?

Är du kvällstrött? Inte innan jag lägger mig i sängen. Då somnar jag i regel alldeles för tidigt (jag vågar inte ens försöka räkna ut hur många kvällar det kommer att ta mig att läsa klart de 750 sidor Vredens druvor består av). Jag brukar dock ofta ha en dipp i samband med barnens läggning, somnar ofta till en kortis då.

Vad har du för kvällsrutin? Oftast brukar de två till två komma fem timmar som infaller mellan det att Ejda somnat (Tage slocknar alltid minst en timme före henne) och den tid vi vuxna går till sängs spenderas i soffan framför teven. Jag skulle kunna påstå att det beror på att det delvis är mitt jobb att se på tv, men jag skulle nog ligga där även om jag inte var verksam som tv-skribent.

Hur ser en perfekt kvällsstund ut? I detta småbarnsstadie av mitt liv kräver jag inget mer än det jag skrivit ovan. Men okej, tre timmar vuxentid per kväll hade varit ännu bättre.

Hur går du klädd på kvällen? Som på dagen, men jag brukar ganska ofta ta av mig strumporna när det återstår en knapp timme tills jag går och lägger mig. Enligt Johanna är det ett tydligt tecken på att jag börjar bli trött.

Vad är det bästa med kvällen? Att jag inte har minst ett barn som klänger på mig. Jag älskar mina barn mer än jag trodde var möjligt, men känslan av tillfällig frihet som infinner sig när de äntligen somnat för dagen ska heller inte underskattas.

Ja, god natt med er, då.

Om min research i Storytels blogg i dag

I dag gästar jag Storytels blogg och skriver om hur jag jobbat med research under arbetet med Virus.

I inlägget skriver jag bland annat om hur mycket jag är beroende av Apples och Googles kartfunktioner i skrivandet, och jag kan meddela att jag i detta nu sitter och detaljstuderar Bromma flygplats och trakterna däromkring från ovan.

Min morgon

Jag hittade en morgonlista hos Underbara Clara som jag kopierar.

När går du upp?
Jag har larmet ställt på klockan 07.00 i normalläget, men i regel vaknar jag senast när Tage kliver upp vid kvart i sex, jag är extremt lättväckt. Han är gryningsmänniska, vaknar ofta redan vid fem, sällan efter halv sex, men vi har satt en regel att han får gå upp tidigast 05.45, så han ligger lydigt kvar tills dess (dock upptäckte vi häromdagen – en smula skamsna får jag erkänna – att han inte förstått att han är tillåten att gå upp och kissa om han vaknar till och är kissnödig framåt gryningstimmarna, så han har ibland legat och plågat sig fram tills klockan slår hans magiska timme, stackarn). Har jag tur lyckas jag somna om när han gått upp, annars brukar jag ge upp framåt halv sju och också kliva upp. Ejda brukar jag väcka vid kvart över sju, strax innan Johanna går upp.

Vad är det första du gör varje morgon?
Om jag sovit till klockan sju och väcks av larmet, stänger jag av det och kollar mejlen det första jag gör innan jag går upp. Har det dykt upp några notifieringar under natten brukar jag kolla dem också.

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?
Väldigt varierande, men i regel inte mer än några minuter.

Är frukost viktigt?
Ja, jag äter gärna frukost ordentligt om morgnarna.

Vad äter du till frukost?
Oftast fet yoghurt av turkisk modell, kryddad med lite kokossocker, solrosfrön och ibland en tredjedels skivad banan, och så två mackor, oftast rågkusar eller annat finsktliknande rågbröd. Jag är i regel en kaffemänniska, men på morgonen dricker jag te.

Är du morgontrött?
Klart att jag är trött precis när jag vaknar och kliver upp, men nja, jag har nog alltid varit mer morgon- än kvällsmänniska, och det har förstärkts efter att barnen kommit in i mitt liv. Jag är ingen snoozare, går alltid upp direkt när larmet ringer, plågan blir mindre om jag snabbt kommer upp och fått gruset urgnuggat ur ögonen.

Vad har du för alarm?
Standardlarmet på iPhone, med ljudet inställt så lågt det går utan att vara helt avstängt. Väldigt lättväckt, som sagt.

Hur ser en perfekt morgon ut?
Törs man be om mer än att den sker utan några konflikter med kidsen? Nja, tror inte det. Särskilt Ejda hamnar jag ofta i konflikt med. Hon må på de flesta sätt vara pappas flicka, men hon är också extremt duktig på att driva mig smått till vansinne.

Vad är det bästa med morgonen?
Jag älskar verkligen den första timmen av arbetsdagen, den då kidsen kommit iväg till skola och dagis och klockan i bästa fall ännu inte slagit nio och hela dagen känns som en enda stor möjlighet av kreativt arbete. En timme senare brukar dock entusiasmen ha lagt sig betänkligt.

Hur går du helst klädd på morgonen?
Väldigt glamoröst – jag glider i regel omkring i kalsonger och t-shirt.

42

Jag fyllde 42. Herre jösses, hur gick det till? Det känns officiellt medelålders.

Då Johannas moster fyllde 60 på lördagen, innebar min födelsedag på söndagen att Ejda fick äta tårta till middag två dagar i följd.

Och som hon gjorde det. Tre portioner, båda dagarna. I dag hade dessutom en pojke på dagis fyllt år, och han hade haft med sig tårta som de fick äta till mellis. Tre dagar tårta. Och en fjärdedel av vår återstår som snart behöver ätas upp, så det lär väl bli fyra om jag inte orkar stå emot i morgon.

Det är lättare att skriva om tårta än 42.

Är det ett faktum jag tycker känns jobbigt på riktigt?

Jag vet inte. Nej, troligen inte. Det är bara … äh, kanske har jag aldrig på allvar burit epitetet ung och lovande, men nu har det skeppet även i teorin avgått, känns det som.

Och däri finns ändå någon typ av sorg.

Beröm och nålstick

Det är roligt att så många hittills verkar uppskatta min nya Virus-säsong och även berättar det, dels folk som googlar sig fram hit och kommenterar, och dels folk som hittar mig på Instagram och skriver en kommentar på någon av mina Virus-relaterade bilder där. Ett par har skickat meddelanden till mig på Facebook Messenger också.

Alla kommentarer är så klart inte odelat positiva, några mer surmulna har dykt upp i kommentarsfälten för avsnitten hos Storytel (jag är inte längre enbart fem plus där nu, tyvärr…), och det får jag så klart ta, även om det verkligen kliat i fingrarna ett par gånger och jag velat gå i svaromål. Vissa blir jag dessutom förundrad över, exempelvis har en person lämnat kommentaren väldigt barnsligt skrivit och läst! och satt betyget 1/5 på andra säsongens andra avsnitt, och då undrar jag – har den här personen tragglat sig igenom tolv timmar av vad hen anser vara undermålig litteratur innan nog fick vara nog? Författarens språk och inläsarens röst är hyfsat konsekvent genom hela serien, vad fick bägaren att rinna över just här?

Nåväl. Jag inbillar mig att jag aldrig fått så mycket återkoppling direkt till mig själv från läsare/lyssnare tidigare som de här knappa två veckorna. Och det är kul!

Nästan hela tiden.

Virus 2 och topplistan – den som gapar efter mycket

Jag flög för nära solen och brände mig. I går tisdag, dagen då Virus 2 för första gången hade en full vecka att tillgå på Storytels topplista (som baserar sig på de senaste sju dagarnas lyssningar), klättrade första avsnittet tre placeringar och tog sig förbi bland annat paret Keplers senaste deckare Kaninjägaren, och landade på fjärde plats. Och eftersom minnesgoda bloggläsare minns att Virus, eller Virus 1 som den väl nu bör kallas, peakade på plats sex förra sommaren, drog jag till med ett rejält Yeees! här hemma i fåtöljen i går förmiddag.

Jag borde så klart ha bloggat direkt. Men så studerade jag listan, och upptäckte att nio delar av tio låg på topp 20, men att sista delen nesligt nog ännu inte tagit sig längre upp än till plats 23. Och eftersom första säsongen peakade först dag nio efter utgivningen, och vi ännu bara befann oss på dag sju, tänkte jag att … äh, låt oss chansa och hoppas på det bästa.

Och resten är tyvärr historia.

Storytels topp 5 i går. Dock inte i dag…

I dag ligger första avsnittet av Virus 2 åter på sjunde plats, något jag väl egentligen borde ha kunnat räkna ut. Första säsongen var serien ett oskrivet kort, och det tog säkert några dagar innan publiken strömmade till. Nu inträffade med all säkerhet den största enskilda lyssningsdagen redan på släppdagen, eftersom en hel del Storytelabonnenter febrigt inväntade utgivningen (det gjorde de faktiskt, vågar jag påstå helt oblygt). I dag onsdag räknas inte den dagen med på topplistan längre, och då dalade den lite.

Men! En tröst i all bedrövelse är att tionde delen faktiskt tog sig i kragen och klättrade tre placeringar! Så denna onsdag ser Storytels topp 20 ut så här:

1. Tryggare kan ingen vara av Dag Öhrlund
2. Kaninen som så gärna ville somna av Carl-Johan Forssén Ehrlin
3. Toner i natten av Jojo Moyes
4. Kaninjägaren av Lars Kepler
5. I bunkerläkarens våld av Isabel Eriksson
6. Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt
7. Virus 2 del 1 av Daniel Åberg
8. Virus 2 del 2 av Daniel Åberg
9. Virus 2 del 3 av Daniel Åberg
10. Virus 2 del 4 av Daniel Åberg
11. Virus 2 del 5 av Daniel Åberg
12. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund
13. Virus 2 del 6 av Daniel Åberg
14. I en mörk skog av Ruth Ware
15. Virus 2 del 7 av Daniel Åberg
16. Virus 2 del 8 av Daniel Åberg
17. En bror att dö för av Roslund & Thunberg
18. Virus 2 del 9 av Daniel Åberg
19. In i värmen av Margit Sandemo
20. Virus 2 del 10 av Daniel Åberg

Och det får jag väl ändå vara rätt så jäkla nöjd med, eller hur?