Månad: juni 2016

Stockholm under

Jag började skriva på det som skulle bli Virus redan 2011. Jag blev kontaktad angående medverkan i ett helt annat sorts följetongsprojekt, en sorts prenumerationsplattform för kreativa näringar som skulle startas och där tanken var att mitt bidrag skulle vara att skriva en roman som man fick prenumerera på, med ett nytt kapitel som gavs ut per vecka. Jag hoppade dock av på grund av tidsbrist redan under uppstartsfasen, och plattformen kom sedan heller aldrig igång vad jag vet, men manuset fortsatte jag att dutta med parallellt med den mer lågmälda, norrländska bok jag också jobbat med de senaste åren (och som jag delvis skrev om i min text i tidskriften Provins tidigare i år).

Arbetsnamnet för Virus var länge Stockholm under, ett namn som jag år 2011 tyckte kändes fräckt och bra, men som därefter blivit rätt urvattnat i takt med att Jens Lapidus och Varg Gyllander givit ut böcker med titlar som Sthlm Delete och Sthlm: Inferno, för att inte tala om att Denise Rudbergs nya bokserie har övertiteln Sthlmqueens. Virus är som namn kanske inte heller direkt nyskapande, men det är ett mer generiskt namn som inte får det att kännas som att jag hakar på en trend.

När jag började skriva 2011 var det därtill tänkt att viruset som drabbar världen skulle vara av zombiekaraktär, men det var samma sak där egentligen, The Walking Dead var visserligen igång sedan något år men den massiva våg av zombier som följt i dess spår var ännu inte över oss. Så nej, det är alltså inte något sådant det handlar om i Virus, det är ett helt vanligt – om än sjujävla läskigt, dödligt och aggressivt – virus som drabbar Stockholm.

Och vet ni vad för den delen? Det var i går det skedde! Det nämns visserligen aldrig vilket år berättelsen tar sin början, men den är tänkt att äga rum i absolut nutid och det nämns att det är tisdag veckan efter midsommar som Amanda i Virus första kapitel mycket bakfull vinglar hemåt i den arla morgonen och smått börjar märka att något inte står rätt till i Stockholms innerstad. Och före lunch har helvetet brutit löst.

Att jag inte hade vett att skriva det här inlägget redan i går grämer mig nu något oerhört.

Du och jag, pysen

Åtta år ihop, sex år som gifta, fem gemensamma hem på tre helt olika platser, fyra världsdelar, två barn och en sjusärdeles resa. I dag fyller hon 40 år, min Johanna. Bilden är från vår första gemensamma utlandsresa, som i modest anda gick till Åland. Jösses vad vi såg små och gulliga ut.

åland

Min älskade pys. Jag är otroligt glad att du var envis och såg till att vi två blev ett (och senare fyra).

——

(Ja, rent praktiskt blir det väl egentligen tre världsdelar med Europa, Nordamerika och Afrika, men på vägen till Kenya 2012 mellanlandade planet i Kuwait för omtankning och påfyllning av mat så jag räknar Asien också. Vi må aldrig ha klivit på asiatisk mark ihop, men vi har i alla fall rent fysiskt befunnit oss där tillsammans).

Ett par läsvärda analyser om Storytels köp av Norstedts

Flera intressanta texter om Storytels köp av Norstedts i dag, jag fastnade särskilt för Linus Larssons analys i Dagens Nyheter, om hur det kanske är den streamade ljudboken som står för det verkliga digitaliseringsskiftet i litteraturbranschen, och inte e-boken:

Ljudbokstjänstens framgångar visar att digitaliseringen också vänder upp och ned på vad en bok är. Att lyssna i stället för att läsa är en sådan förändring. I kampen om människors tid lyckas ljudboken knipa stunderna när man kör bil eller promenerar, inte bara den lugna läsningen i hängmattan eller i fåtöljen. Man byter inte bara bokstäver på papper mot bokstäver på en skärm, man ändrar sitt beteende och sin relation till boken.

Kanske var det svårt för den gamla förlagsvärlden att ta in. Där har man tjatat sig blå om hur svårt e-boken haft att få luft under vingarna, samtidigt som en annan slags elektronisk bok har lyft på egen hand.

Även DN:s kulturchef Björn Wiman är inne på ett spännande spår, när han jämför Storytels köp av Norstedts med Amazons vd Jeff Bezos köp av Washington Post:

Är då affären bra eller dålig för Norstedts? Ett svar kan finnas i en jämförelse med när just Amazons grundare Jeff Bezos förvärvade klassiska Washington Post för tre år sedan. Då steg ramaskrina mot himmelen, i dag är de flesta överens om att köpet var det bästa som kunde hända Washington Post – inte minst på grund av Bezos förmåga att kombinera sitt närmast fanatiska digitala engagemang och med en förståelse för den anrika tidningens unika traditioner och värden.

Om den nya ledningen för Sveriges äldsta bokförlag kan göra samma sak – men bara då – kan dagens affär bli en injektion för både Norstedts och den svenska bokbranschen.

Tror inte direkt att Storytels vd Jonas Tellander gråter av att jämföras med Jeff Bezos. Men han har nog ännu en bit kvar att vandra innan han nått den nivån.

——

PS. Glömde skriva det i morgonens inlägg, men för nytillkomna läsare här i bloggen kan det vara värt att nämna för transparansens skull: Jag utkommer själv med ljudboksföljetongen Virus på Storytel den 12 juli, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original. DS.

Om Storytels köp av Norstedts

Att det nu på morgonen kom besked om att Storytel köper Norstedts Förlagsgrupp är tveklöst en stor nyhet, men kanske inte direkt förvånande. Dels har de varit en av de aktörer det spekulerats mest kring som potentiell köpare, och dels går det helt i linje med hur de tidigare agerat – så sent som för en månad sedan köpte de danska Mofibo för 125 miljoner kronor och några dagar före midsommar i fjol gjorde de det där bakvända mångmiljonköpet av Massolit som då nyligen förvärvat Forma (bakvänt så till vida att det på papperet var Massolit som köpte Storytel).

Dagens besked gör Storytel till en storspelare på allvar i den svenska bokbranschen, endast slagen i storlek av Bonniersfären. En viktig orsak till köpet lär handla om innehåll, Norstedts har inte digitaliserat särskilt mycket av sin backlist och det finns säkerligen en stor mängd titlar som kan fungera bra i Storytels ljud- och e-boksbibliotek. Och det ska bli intressant att se vad som händer med den femte boken i Millennium-serien när den ges ut nästa år, blir det en Storytelexklusiv titel till en början?

storytel

Samtidigt är det troligen riskfyllt att gunga båten alltför mycket gällande Norstedts varumärke som anrikt kvalitetsförlag med snart 200 år på nacken (grundat 1823). Författare av i dag är rätt otrogna sina förlag, och det är inte svårt att se att en del av Norstedts tunga, mer litterära författare börjar se sig om efter ett nytt hem ifall det blir för mycket startupkultur på deras förlag. Natur & Kultur, som på senare år profilerat sig mer och mer som kvalitetsförlag inom skönlitteratur, kan säkert se en öppning att knipa några profilerade namn.

Eller som Mr Millennium himself, David Lagercrantz, säger i en intervju med DI Digital gällande köpet:

– Ett förlag är inte som andra företag. Ett förlag är en bärare av kultur och måste, som Norstedts alltid har gjort, hitta en balans mellan smal och bred kultur.

– Det är så oerhört viktigt att inte genrelitteraturen tar över. Jag talar väl emot mig själv när jag säger såhär, men litteratur är inte bara underhållning. Det är alltid någonting mer än så. Jag hoppas, vid gud, att man förstår detta.

Omtagning

Tre veckor kvar tills Virus släpps i dag, men ännu finns tid för fix, lustigt hur förutsättningarna ändras när det inte finns en fysisk bok med i ekvationen. Fick ett mejl av min förläggare i går, de hade funderingar kring en scen i berättelsen som om den publicerades ledde till påtaglig risk att ett stort multinationellt bolag skulle vilja kräva oss på ersättning för återgivande av annans verk, och det var kanske lite onödigt. Kunde jag tänka mig att skriva om scenen, och det redan nu direkt, eftersom uppläsaren Disa Östrand skulle komma in för omtagningar och korr i dag och kunde ta den här ändringen direkt då? Det var bara att skrida till verket.

Jag hade i ärlighetens namn själv tänkt i de där banorna när jag skrev den berörda scenen, men eftersom det då kändes så avlägset med en publicering struntade jag i det, tänkte att det fick bli ett senare problem. Senare visade sig alltså bli måndag den 20 juni.

Resultatet som jag skickade över ett par timmar därefter blev nog därtill bättre än originalet, det blev mörkare och förstärkte förtjänstfullt en av konflikterna som finns i relationerna huvudpersonerna emellan. Synd bara att det krävdes att det skedde under galgen.

Tre veckor kvar som sagt. Tiden går väldigt långsamt nu.

148 000 kronor senare för Bladen Brinner

Jag skrev tidigare om Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Kickstarterkampanj för Bladen Brinner, en podd om barn- och ungdomslitteratur. Nu är den månadslånga kampanjen avslutad, och jösses vad pengar de fick in. 148 000 kronor landade slutsumman på, vilket innebär att de fixat finansiering nog till två säsonger. Ursprungsmålet 60 000 kronor nådde de redan inom loppet av ett dygn.

Grattis! Ska bli väldigt spännande att höra slutresultatet.

Från ovan

Strejken är över, jag kunde flyga mot Kiruna enligt ordinarie plan. Vädret var nästan klart och efter att vi lyft i sydlig riktning och vänt nosen norrut gick det tydligt att se landskapet, E4:an som med svaga svängar tar sig mot Uppsala, vi flög rakt över staden och från min fönsterplats på planets vänstra sida såg jag de västra delarna, urskiljde Flogsta och Stenhagen innan vi svängde något åt nordost, 272:an som for iväg mot Gästriklands sydliga spets vid Gysinge, gamla E4:an som nu bara är en anonym länsväg, nya E4:an som bredbent fyrfiligt tar för sig över de mer glesbefolkade trakterna strax öster om det pärlband av samhällen som den gamla Europavägen gick längs med. Hur den nya och den gamla vägen stundtals är brett isär, stundtals så nära varandra att man bör kunna se mellan dem, allt tydligt åskådliggjort från skyn. Och 272:an som försvann i fjärran i takt med att vår rutt gick ut mot kusten och i höjd med vad jag tror var Älvkarleby tog oss ut över Bottenviken och gjorde Gävle och Sandviken där strax ovanför till avlägsna bebyggelser jag bara kunde skönja konturerna av.

Jag saknar de där vägarna. Det har inte direkt med flytten norrut att göra, jag åkte dem sällan även under de många åren i Stockholm, det var främst under Uppsalatiden vi frekventerade dem var och varannan vecka, men det är ändå så tydligt när jag flyger över dem och kan namnge ställe efter ställe och känner stråken med sådan självklarhet – det är mina platser.

Gästrikland i första hand och norra Uppland i andra hand kommer alltid att vara platserna jag förstår. Jag har svårt att förklara det bättre.

Frukostträff om Virus, könsfördelning och Boktuggintervju

Åter från morgonens blogg- och pressträff för Storytel Original-satsningen på biografen Sture. Jag blev intervjuad på scenen för Virus och det gick bra anser jag nog, hoppas att publiken tyckte detsamma.

Det är fyra titlar som har presenterats hittills, Gustav III checkar in av Christian Holmqvist, Svart stjärna av Jesper och Joakim Ersgård, Vargland av Björn Olofsson och så Virus av Daniel Åberg, då.

Virus i Storytels folder

Såg att det på Instagram uttryckts kritik över könsfördelningen vid frukosten, särskilt med tanke på att det av de fyra titlarna som hittills presenterats bara är min som har en kvinnlig inläsare i Disa Östrand (som dessutom inte hade möjlighet att medverka nu på morgonen). Tittar man i den folder som medföljde goodiebagen alla fick när de gick därifrån blir dock bilden en annan, på baksidan listades tolv kommande titlar utöver premiärkvartetten och av dem är sex skrivna av kvinnor, fyra av män och två av en kvinnlig/manlig duo. Totalt blir alltså könsfördelningen av de 16 första titlarna 6/8/2, vilket känns som en mer sund fördelning. Men visst, med tanke på att det utöver författarna och inläsarna även var en manlig konferencier (Fredrik Bergling som också läst in Gustav III checkar in) samt att Storytels vd Jonas Tellander intervjuades om konceptet, så blev det väldigt mycket män på scen.

Men hey – åtminstone en av premiärtitlarna har 75 procent kvinnliga huvudpersoner, och det är en jäkligt cool trio, om jag får säga det själv.

På tal om Virus så blev jag intervjuad av branschsajten Boktugg i går, och de lade ut artikeln nu på morgonen. De har även intervjuat min förläggare Anna Öqvist Ragnar i en övergripande artikel om Storytel Original.

Min nya bok: Virus

Så jag har skrivit en ny bok, den utan tvekan mest actionfyllda och rafflande jag hittills satt på pränt.

Den 12 juli ges Virus ut på Storytel, inom ramen för deras nya satsning Storytel Original.

VIRUS

En stekhet sommardag drabbas Stockholm av ett mystiskt och våldsamt virus. Inom loppet av dagar är staden, landet och kanske hela världen ödelagd.

Ett fåtal överlever smittan. Amanda, en oberoende och tuff person som aldrig riktigt vuxit ur sin ungdomliga livsstil. Iris, som trots en bruten arm är redo att gå över lik för att skydda sin dotter Sigrid från kaoset i sjukdomens spår. Dano, en 12-årig pojke som flytt krigets fasor i Syrien bara för att tvingas se sin familj utplånas vid ankomsten till Flemingsberg när viruset når Stockholms förorter.

Tillsammans flyr de och tvingas snart inse att hoten de möter i en civilisation som dör är fler än de kunnat ana. Samhället må ha nått sitt slut, men något måste komma därefter. Har de en plats där?

Virus är en tät historia om fyra människors kamp för överlevnad i en värld som inte längre vill ha dem, berättad i ett skoningslöst tempo.

Virus – omslag

Att Virus ges ut inom ramen för Storytel Original betyder att den enbart kommer att finnas tillgänglig som ljudbok samt e-bok på Storytels plattform, det kommer alltså ingen fysisk bok, åtminstone inte till en början, och den kommer inte att gå att köpa som e-bok eller ljudbok hos någon nätbokhandlare. Det är en Storytelexklusiv titel, på samma sätt som serier som House of Cards, Orange is the New Black och Jessica Jones är Netflixexklusiva titlar.

Precis som hos Netflix är det också tänkt att Storytel Original-titlarna ska bli serier, faktum är att de själva inte kallar dem böcker, utan snarare följetongsberättelser, uppdelade i avsnitt och säsonger. Således är jag redan igång med att skriva Virus andra säsong, som är tänkt att ges ut före jul. Eller – jag borde vara igång och skriva den, hittills har jag mest suttit och funderat på hur jag ska lyckas ta mig vidare från cliffhangern som avslutar säsong ett.

Mängden cliffhangers är egentligen den enda skillnaden för mig jämfört med om jag skulle ha skrivit Virus som en ”vanlig” bok. För oavsett faktumet att Virus hos Storytel presenteras som en följetong om tio timslånga ljudboksavsnitt i en serie tänkt att spänna över ett antal säsonger, så är slutresultatet för mig tveklöst min roman #3. De som läst Dannyboy & kärleken och Vi har redan sagt hej då kommer att känna igen såväl tonen i berättandet som miljöerna som berättelsen utspelar sig i, och för de som kan mitt författarskap i detalj (ni är väl åtminstone några stycken…) torde namnen på ett par av huvudpersonerna i Virus också klinga bekant.

Och faktum är att inte ens det här med ständiga cliffhangers är något nytt för mig, jag läste nyligen igenom Dannyboy & kärleken igen, och jösses, det är ju en cliffhangerorgie i 28 kapitel i sträck.

Men Virus är så klart på många sätt något helt annat. Det är en otäck (och spännande!) berättelse om civilisationens undergång berättad ur en oväntad kvartetts ögon, och om jag får säga det själv innehåller boken (säsongen? följetongen?) ett antal genuint hjärtskärande och hemska scener. Det är därtill min längsta bok, den klockar in på drygt 450 000 tecken, jämfört med cirka 340 000 för båda mina tidigare romaner.

Virus är inläst av skådespelerskan Disa Östrand, som tidigare läst in Carina Bergfeldts senaste deckare Fotografiet samt Sofia Nordins En sekund i taget-trilogi. Hon hade även en av huvudrollerna i Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg och sågs nu i vintras i andra säsongen av 30 grader i februari. Det är också Disa som agerar modell på omslagsbilden samt spelar i boktrailern för Virus, som släpps i samband med att boken ges ut.

Förlåt, jag menar så klart säsongen.

De fyra Storytel Original-berättelser som ges ut i första omgången presenteras i morgon på en releasefrukost på Biograf Sture i Stockholm, på vilken jag ska medverka. Min är sist ut i kvartetten, med utgivning om fyra veckor. Eller ja, med premiär om fyra veckor kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på, om jag ska anamma tv-serielingo.

Jag är extremt nyfiken på vad ni kommer att tycka!

——

PS. Jag kommer att skriva mer om Virus och min medverkan i Storytel Original senare i veckan, men just nu ville jag bara att det jag jobbat med på heltid de senaste månaderna skulle bli publikt känt. DS.

En inställd resa ger en inre resa

Jag går i väntans tider. Tanken är att jag ska flyga ner till Stockholm i morgon för två dagars vistelse, men jag har bokat flyg med SAS, och på grund av strejken börjar det se allt mer mörkt ut gällande nedresan. Jag har därför även bokat en sittplats på det sena nattåget i dag, som avgår vid 18-tiden från Kiruna och är nere vid lunchtid i Stockholm i morgon (18 timmar och 7 minuters resa enligt tidtabellen, 68 km/h i snitthastighet, snabbt värre).

Med tanke på de återupptagna förhandlingarna antar jag att de väntar så länge de kan med att meddela ifall även morgondagens SAS-flygningar ställs in. På ett sätt hoppas jag nästan att det blir tåg, för då får jag en hel del tid att jobba undan en del grejer, men det är så klart samtidigt en extra kostnad som jag gärna slipper, även om (den ombokningsbara) tågbiljetten med sina 700 kronor i kostnad var relativt billig.

Nåväl, det är väl bara att packa väskan och invänta 17-snåret och i sådant fall hoppa i bilen och köra mot stan.

Blogg 95

När jag inledde årets Blogg 100-utmaning den 1 mars skrev jag att målet för året var att klå fjolårets resultat, vilket var 94 inlägg på de 100 dagarna. När jag i morse satte mig ned för att skriva ett summeringsinlägg, upptäckte jag att siffran för i år också skulle landa på 94, och så kunde jag ju inte ha det.

Alltså skrev jag ett inlägg om vädret, och summerar nu framåt kvällen i stället, och når därmed 95 inlägg. Häpp!

Årets 95 inlägg har tyvärr till stora delar varit rätt oinspirerade – väldigt lite bokbransch och Applerelaterad teknik, väldigt mycket familjeliv och prat om väder. Lite småtrist.

Det har sina rutiga och randiga skäl, som jag ska skriva mer om inom några dagar.

Men för att avsluta denna det femte årets Blogg 100 i god stil – jösses vilket väder vi har haft i dag. Det regnar, det snöar och det stormar så att trappräcket verkar vara på väg att släppa i sina fästen. Och i morgon ska visst nederbörden bli än värre, om än vinden lite svagare.

Kul!