Författare och skribent
Det är nästan så att någon har regisserat det hela – strax efter att jag publicerade mitt inlägg i går där jag kritiserade kvaliteten på Telias mobiltelefoni här i Vittangi upptäckte jag att 3G-nätet var puts väck. Eftersom det nu ett dygn senare ännu inte återkommit gick jag just in på Telias driftsinformationssida och kikade och jodå – problemen beräknas kvarstå fram till mitten av nästa vecka.
Skulle väl ha hållit min trut stängd antar jag.
Såg att Telia Soneras vd Johan Dennelind i samband med presentationen av bolagets årsrapport sade att deras 4G-nät nu når ut till 99 procent av den svenska befolkningen. Om så är det faktiska fallet och inte bara en svårkollad floskel som låter bra att säga inför press och aktieägare så tillhör jag och övriga Vittangibor den sista ynka procenten, en av de blott 90000 svenskar som Telia ännu inte behagat fröjda med en 4G-station.
Och så kan det väl vara antar jag, vi bor ju inte direkt centralt – längst upp i landet, sju mil öster om kommunens huvudort.
Men ändå. Om det är sant att blott en procent av landets befolkning återstår tycker jag att det är konstigt att inte Telia fått rumpan ur och smällt upp en mast här. Vittangi är Kiruna kommuns största tätort efter själva Kiruna, centralorten för östra halvan av kommunen. Och ändå inget 4G, och heller inget planerat det närmaste halvåret enligt bolagets täckningskarta, vare sig här eller någon annanstans i östra kommunhalvan. Därtill är företagets 3G-täckning direkt undermålig så fort man lämnar de mest centrala delarna av byn, ofta tvingas man surfa med tre pluppar edge.
Extra ”lustigt” blir det här med tanke på att i princip alla här använder sig av Telia som operatör, eftersom deras 2G-täckning är den mest heltäckande när man kommer utanför de centrala farlederna och bebyggelserna. Men kanske är det just där skon klämmer, ingen anledning att brådska, de vet att ingen kommer att byta i alla fall.
Men lite pinsamt för Telia är det trots allt att Tele 2/Telenor redan för ett år sedan satte upp en 4G-antenn här i närheten, som vindpinad får sitta där i sin ensamhet och vänta på att någon förbipasserande själ ska förbarma sig och åtminstone för några minuter koppla upp sig så att den får jobba lite.
Så kom igen nu Telia, låt oss vara med i samtiden.
På väg in i tvättstugan i lördags eftermiddag drämde jag in stortån i en tröskel, höjden av vardagsolycka, jag var lite stressad, tvungen att hinna till affären innan de stängde och skulle bara trycka in en matta som skulle tvättas i maskinen först, skyndade på stegen och så PANG solar, blixtar och planeter och ajajajAJ! Efter några minuter sjönk dock smärtan undan, jag kunde fixa mina sysslor och hann till affären i tid.
Men efter några timmar kom smärtan åter och en härligt blå ring spred sig runt den nedre leden av tån i fråga. Vän av internet som jag är googlade jag så klart på slå i tån och hamnade på Vårdguidens sida för bruten tå.
Nu tror jag visserligen inte att min tå är bruten, mer troligt en sprickning eftersom jag fortfarande kan vifta på den åtminstone till hälften, men Vårdguidesidan visade sig vara den rätta att kolla in ändå. Flera gånger poängteras att man absolut inte ska besöka vårdcentralen om man har slagit i tån, en bruten tå läker sig själv hur blå den än må vara, och som enda egentliga undantag till denna regel nämns om tån pekar åt fel håll. Jag fann av någon anledning detta högst humoristiskt.
Här uppe antar jag att de flesta inte skulle åka in ens för det, utan bara tejpa ihop den med granntån och hoppas på det bästa.
Femte dagen med temperaturer under -30, det börjar bli en smula tradigt med stugsittandet, så i dag tog jag mig bort till gymmet för en halvtimmes trappmaskinande, så att jag inte helt rostar ihop.
En ganska behaglig jobbvecka med lagom mycket jobb, bortsett från en artikel som det fullständigt gick troll i, alla jag kontaktade för intervjuer tackade endera nej eller föll ifrån längs vägen, kändes det som ett tag. Högst irriterande.
Bara knappt 3000 romantecken skrivna de här dagarna. Ja, jag vet att det är en smula fånigt att hålla på och rapportera om mina ringa framsteg, men om inte annat så fungerar redovisningen som en liten blåslampa i rumpan på mig. Jag hyser fortfarande en förhoppning om att ligga i fas med min 1100-teckensambition per dag vid månadens slut, men det vill sig till att jag steppar upp nästa vecka för att det ska gå att få till.
Dubbla skriverier med bokanknytning för mig i dag på TVdags – en smärre drapa om Amazons tv-pilot av Philip K Dicks sci fi-klassiker Mannen i det höga slottet i morse, följt av en recension nu på eftermiddagen av första avsnittet av SVT:s Deckarna, som har premiär i kväll då Roslund & Hellström står i fokus. Bra grejer båda två, programmen alltså.
Vill man kan man även läsa Johannas text om Deckarna på Bokhora. Vi noterade ungefär samma saker när vi förhandstittade i går, även om hon verkar ha gått loss mer på skjutbanescenen, uppvuxen i Jägarna-land som hon är.
En sådan där period med alldeles för mycket jobb i klump igen, i kombo med att människor varit svåra att få tag i, adderat med vad som i skrivande stund ser ut att bli en vab-fredag med febrig Ejda.
Vad jag vill ha sagt är att det inte skrivits tillräckligt på boken de senaste dagarna. Dock åtminstone lite. Romanen lever och rör på sig, även om den kanske inte direkt frodas.
I helgen gick jag igenom min sammanställda sajtstatistik för de senaste tre åren, och fann en del godbitar jag i brist på annat vettigt att skriva om gärna delger er. Resultatet är … tja, en smula upprepande.
Mest lästa inlägg under 2014:
1. Test: Adlibris Letto
2. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken
3. Adlibris lanserar Letto Frontlight
4. Test: Adlibris Mondo
5. Hej då Audible, det var (ganska) kul så länge det varade
Mest lästa inlägg under 2013:
1. Test: Adlibris Letto
2. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken
3. Kindle Paperwhite nu även i Sverige
4. Test: Adlibris Mondo
5. Test: Externa tangentbord till iPad
Mest lästa inlägg under 2012:
1. Test: Adlibris Letto
2. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken
3. Lite om det här med Netflix
4. Saknas kuk?
5. Amazon siktar på Sverige
Jag installerade WordPresspluginen Jetpack som sammanställer den här årsdatan under hösten 2011, så jag kan inte se vad som var poppis tidigare år, även om jag gissar att det då var inläggen kring utgivningen av Vi har redan sagt hej då som drog trafik, jag skrev ju rätt ingående om det projektet när det begav sig och många av de inläggen drog väldigt hög trafik.
Totalt postade jag 220 inlägg år 2014, vilket var en nedgång från 232 år 2013 som i sig var en nedgång från 2012 års 254 (under den här bloggens glansdagar rent publiceringsmässigt åren 2007-2008 la jag ut runt 500 inlägg per år). Högst trafik hade jag den 3 december, vilket var dagen då jag postade inlägget Adlibris lanserar Letto Frontlight. Tisdagar var min mesta bloggdag, jag la ut 38 inlägg denna veckodag. Bortsett från Sverige kom de flesta besökarna från Finland följt av USA, och totalt noterades besök från 99 länder under året.
Jag konstaterade det här med att mina e-boks- och teknikrelaterade inlägg generellt sett går varma redan i ett inlägg för ett par veckor sedan, men det är ändå lustigt att se det så här åskådliggjort. Och jag tycker ju att det är roligt att skriva om de här ämnena – även om det ofta är rätt tidskrävande – så jag ska göra mitt bästa för att fortsätta i samma spår.
En avslutande reflektion: Det är uppenbart att Adlibris totalt dominerar när det gäller digitala satsningar på bokområdet i Sverige – trots att de många gånger inte ens varit särskilt vassa. Det är lätt att tro utifrån statistiken att jag enbart skriver om dem, men jag tycker att jag har försökt uppmärksamma alla större satsningar som gjorts på det digitala området inom den svenska bokvärlden. Adlibris drar helt enkelt enormt mycket mer trafik än övriga aktörer, och intresset håller dessutom i sig över tid. De har ett oerhört starkt varumärke, och jag tror att det kommer att spela roll om vi någonsin får se Amazon etablera sig på våra breddgrader (hej 2012 års femte mest lästa inlägg!).
Tredje och sista kvällen i Sandviken. Tage jobbar på sin fotomodellsmin och bygger lego, Ejda är Ejda (det vill säga lever rövare) och det har snöat ett par decimeter under kvällen, vilket fick min tänkta joggingrunda att … ja, snöa inne.
2 500 tecken skrivna i går kväll och på förmiddagen i dag. Det här kommer att bli en mobilroman.
Vi tog flyget ner till Arlanda, tåg till Gävle, byte, tåg till Sandviken. Och vilken resa, jag är som en urkramad trasa när nu barnen äntligen somnat in för dagen, en i soffan och en i sin farmors säng. Ejda Ejda Ejda, du vet då hur man jagar livet ur sin far. Så liten kropp, så många kilometer i benen.
Fint var att hon så snabbt kom in i leken och tilliten till sin farmor, trots att de inte setts sedan i … augusti? Tage är ju en helt annan femma, han har tydliga minnen av henne men Ejdas tjugoenmånadershjärna är väl lite mer åt guldfiskhållet när det kommer till långtidsminnet, och hon brukar kunna vara rätt reserverad mot människor hon inte är väl bekant med. Men det gick fint nästan direkt.
Boken då? De 1100 tecknen per dag? Tja, jag är kommen åtta dagar in på det nya året inte uppe i 8800 tecken, men i alla fall i cirka 5000, vilket väl får anses okej med tanke på att allt hittills skrivits på mobilen under stulna vardagsstunder. Ett par riktiga datorsittningar och jag torde kunna ligga på plus.
Jag menar inte att det ska ses som ett nyårslöfte, jag tror jag skippar sådana i år, men om jag ska ha någon chans att få boken så som den är tänkt klar i år, måste jag skriva i runda slängar 1000 tecken per dag. Därför skrev jag i dag, på samma telefon som jag skriver de här raderna, i soffan hos mina svärföräldrar samtidigt som Ejda satt bredvid och försökte övertyga mig om att bygga Lego med henne i stället, ungefär 1 100 tecken.
Det är mycket möjligt att de något ogynnsamma förhållandena leder till att jag skriver om varje tecken i morgon, men hey, jag håller i alla fall det krävda medeltempot så här långt kommen in på det nya året. En så bra start som någon.