Månad: september 2014

Mofibo nu lanserad – tyvärr dock ej korrläst

Det är lite förvirrande gällande den danska e-bokstjänsten Mofibo. I lördags skrev jag om tjänsten som kommande, att den skulle lanseras senare i höst för det var vad jag hade hört från flera personer, samt vad Svensk Bokhandel skrev för några dagar sedan. Nu på morgonen kom dock ett pressmeddelande på mejlen där tjänsten beskrevs som lanserad, och mycket riktigt går det nu också att registrera ett svenskt konto på Mofibos svenska hemsida.

Men med tanke på hur extremt illa korrläst sajten är i detta nu, så undrar jag om den här lanseringen inte skett lite för snabbt bara för att surfa på den uppmärksamhet de fick i media förra veckan. Överlag andas texterna på sajten väldigt mycket direktöversatt danska, och på sidan Funktioner, där tjänsten gås igenom, räknar jag i detta nu till sju direkta skrivfel enbart bland rubrikerna och överskrifterna.

Det inger inte direkt förtroende när det handlar om en prenumerationstjänst för litteratur.

Nåväl. Jag har i alla fall registrerat ett konto nu. Återkommer i ärendet när jag testat att använda tjänsten.

——

UPPDATERING EFTERMIDDAG: Fem timmar senare har nu korrfelen till stora delar åtgärdats på Mofibos sajt.

Rapport från bokmässan (3)

• Som traditionen bjuder gjorde jag i dag ett besök i Trafik-Nostalgiska Förlagets monter för ett inköp. Världens nordligaste spårväg, en bok om Kirunas sedan länge försvunna spårvagnssystem, blev resultatet. Det var också den enda bok jag köpte på årets mässa.

• Jag, Julia Skott och Per Perstrand passade på att spela in ett avsnitt av TVdagspodden i fredags när vi alla var på mässan. Vi diskuterade bland annat varför vissa bokfilmatiseringar blir just filmer och andra tv-serier.

• Det blev som jag förutsåg inget Park för undertecknad detta år. Jag och Johanna åkte dock upp till Heaven 23 och åt middag efter att barnen somnat i går, med mommo som barnvakt. Två mellanöl inom loppet av två timmar blev därmed det närmaste jag i år kom en festivalfylla.

• Johanna och Jenny hade ett rätt välbesökt seminarium för sin bok Mamma, pappa, pengar i dag. Ejda satt snällt på en bakre rad och lyssnade under någorlunda tystnad första halvan, men när hennes babblande tog överhanden avlägsnade vi oss.

• Tove Leffler på Svensk Bokhandel har också fått en genomgång av Bonniers kommande självpubliceringsplattform och skrivit ett informativt blogginlägg där hon går igenom tjänsten. En detalj verkar vi dock ha fått olika presenterad, jag vill minnas att de inte skulle kräva att man publicerade boken som e-bok, men att tjänsten i bakgrunden skulle generera en e-bok och spara den i systemet även om man valde bort det alternativet, bara för att den ska finnas tillhanda om författaren i ett senare läge skulle vilja köpa till e-boksfunktionen för sin bok.

• Tåget mot Stockholm nu, där vi stannar tills i morgon då vi flyger upp till Kiruna igen. Ejda sover i min famn, Tage håller låda med sin mommo på raden framför. Hej då bokmässan.

Rapport från bokmässan (2)

• Jag tror att det här blir min första bokmässa där jag inte bevistar Park. Har legat i min hotellsäng bredvid sussande barn före klockan tio två kvällar i rad, och allt i min kropp talar för att så kommer att ske även i kväll.

• Kön till signeringen av Fredrik Backmans nya bok Britt-Marie var härär närmast komiskt (samt till synes konstant) lång. Det för den svenska bokbranschen unika draget att en agentur ger ut en roman i egen regi må ha väckt en del ont blod, men Jonas Axelsson på Partners in Stories och inte minst Fredrik Backman själv skrattar nog hela vägen till banken.

• Min fundering från i går om det inte är osedvanligt lugnt på lanseringsfronten i år får medhåll från dem jag pratat med på mässgolvet. Av vad jag har hört hade den danska e-boksprenumerationstjänsten Mofibo ursprungligen tänkt slå upp sina svenska portar lagom till mässan, men planerna verkar ha stött på patrull för nu sägs lanseringen vara tänkt först framåt jul.

• När jag botaniserade omkring i Bonniers monter blev jag invinkad för en presentation av deras kommande självpubliceringsplattform. Tjänsten har ännu inget namn och väntas lanseras någon gång efter nyår, men den såg tveklöst snygg och användarvänlig ut, med en del smarta detaljer som jag inte sett hos övriga aktörer.

• Har hängt på fik på Avenyn i en timme med sovande Ejda nu. Dags att återvända till mässlivet.

Rapport från bokmässan (1)

Är det lugnet före stormen vi betraktar eller bara en indikator på att läget i bokbranschen är helt stillastående?

För ärligt talat – händer det verkligen så lite som jag tycker att det verkar på årets mässa? Inga utspel att tala om, inga fräcka tjänste- eller produktlanseringar, bara ett varv till i dagens DN i Jan Guillou kontra resten av världen gällande vad man visste eller inte visste om förintelsen under krigsåren-affären, men det har ju inget med bokmässan att göra.

Inget gällande Amazon, inget om någon ny läsplattesatsning från Adlibris (som jag i somras siade om skulle komma eftersom de då reade ut Letton för hundrade gången), inget om något annat heller. Kollar man på Svensk Bokhandels sajt är det lika tunt där – lite om bokvideopriset (grattis Lisa!), lite om ljudbokspriset, lite om deras nya bloggare, men i övrigt inget som helst.

Korrigera mig gärna om jag har fel, men nog brukar olika aktörer använda mässan till lanseringar i större utsträckning? Eller är alla rädda att försvinna i det allmänna bruset?

Några ord om DN:s artiklar om Amazon

Alltså. Vet DN något som ingen annan vet gällande ryktena (som väl snart firar hundraårsjubileum, känns det som) om Amazons eventuella framtida Sverigelansering? Om inte så tycker jag att deras artikelserie densenaste veckan känts en aning alarmistisk (he, autocorrect ville ändra till altruistisk). Finns det något konkret som faktiskt tyder på att de är på väg hit, bortom avtalet med Bokrondellen som slöts i våras? Svensk Bokhandel gjorde en artikel efter att avtalet slutits där det inte kändes så, har något förändrats sedan dess? Jag har i grunden så himla svårt att se varför de skulle vilja ge sig in på en marknad som dels är extremt perifer storleksmässigt, och dels en marknad där prispressen redan är så stor. Jag får inte ihop det.

Nåväl. Eller så sitter jag där i morgon bitti med lång näsa när DN lagom till bokmässans första dag fått göra en förhandsintervju med Jeff Bezos där han meddelar att de nu slår upp Sverigeportarna.

(Skulle så mot all förmodan ske tror jag dock inte att det innebär någon domedag, se mitt inlägg Nej, Amazon innebär inte döden för svensk bokmarknad från i våras).

——

Bokmässan i morgon som sagt. Vi anländer någon gång vid lunchtid med vårt entourage av barn, mormödrar och mostrar. Känner mig förväntansfull, även om jag medvetet har valt att i princip inte alls kolla i programmet eftersom jag anar att jag inte kommer att hinna bevista så mycket ändå, trots de goda förutsättningarna i form av barnvakter. De har ju trots allt inte enbart följt med för att vakta våra telningar.

Hej mitt (kortlivade) vinterland

Det började snöa här i morse. Jag instagrammade ut en bild, vilket fick min gamla TT-kollega Marko att vädra vinterluft. Kunde jag månne bege mig ut och filma lite?

Sagt och gjort. Vi drog på barnen vinterkläder, rotade fram pulkan ur förrådet och beordrade Tage att dra runt med Ejda på gården, något hon uppskattade betydligt mer än han.

Resultatet kan nu på eftermiddagen beskådas som ett nyhetsklipp lite här och där på svenska nyhetssajter. Nedan från GP:s sajt, det enda jag hittat som går att bädda in.

Snöns beständighet? Nja, gräsmattorna har nästan redan hunnit bli gröna igen.

Någonstans mellan vitt och svart

Världen är grå.

Ingen är riktigt frisk. Ingen är riktigt sjuk. Ejdas vägrar till stora delar fortfarande dagis, Tage älskar det men blir hemskickad varannan dag för att hans feber återvänder gång på gång i småputtrig form, aldrig direkt varm, mest ljummen. Ingen kan jobba, båda behöver jobba. Barn som vaknar mitt i natten attackgråtandes utan synbar orsak. Gnälliga barn som klänger klänger klänger så att man vill skrika tills lungorna tar slut, barn som blott ett ögonblick  senare är så underbart ljuvliga och charmiga att man inget annat vill än frysa tiden, stanna i ögonblicket, aldrig låta det ta slut.

Och det var bara på det personliga planet. Låt oss inte ens gå in på nationell nivå och det som utspelats där den senaste veckan.

Men jag är glad att Feministiskt Initiativ knep en plats i Kirunas kommunfullmäktige. Att det sedan är hela havet stormar i den lokala politiken här med TOLV partier i fullmäktige efter valet – vilket tydligen ska vara svenskt rekord – är en annan femma. Stadsflytten rör om, ställer till, får gamla strukturer att fara all världens väg.

Bokmässan nästa helg. Vi går all in, tar med oss inte bara en utan två barnvakter.

Oh the joy.

Sätt feministerna på plats

Jag har bestämt mig. Jag kommer att rösta på Feministiskt Initiativ i valet i morgon.

Nej, jag håller inte med om allt som står i deras spretiga partiprogram. Men jag tycker inte om allt som S, MP eller V skriver i sina heller. Och ingen kan på allvar tro att ett parti som om de har tillräcklig medvind kanske lyckas passera fyraprocentsspärren med knapp marginal ska kunna driva igenom allt de föreslår. Det kommer de aldrig att kunna göra, lika lite som något annat parti kommer att få igenom allt de föreslår så länge vi lever i en demokrati. Man driver sina hjärtefrågor, kompromissar, ger och tar bland dem som sträcker ut sina händer och säger okej, låt oss försöka samarbeta och hitta lösningar vi alla kan känna oss någorlunda bekväma med.

Och Fi:s hjärtefråga är jämställdheten. Och ska vi komma någon vart där måste det till en ny part, det går för långsamt i dag, det är vackra ord i valrörelsen men när rösterna räknats och riksdag och regering formerats är det vardag igen och allt återgår till att skynda ytterst långsamt eller inte alls.

Om inte några finns i rummet som ständigt kan ställa sig upp och säga stopp där, hur var det nu, ville ni förändring på riktigt eller var det vara läpparnas bekännelser? Och jag ser inte vilka andra som skulle ställa sig upp och kämpa för den här frågan bortsett från Feministiskt Initiativ.

Om de tar sig hela vägen till riksdagen återstår att se. Jag tänker i alla fall göra vad jag kan för att se till att så sker.

Loppet är kört

Det här med min uppladdning inför New York Marathon. Går väl så där får jag medge.

I morgon skulle jag ha sprungit Stockholm Halvmaraton, en liten värdemätare för att kolla så att jag åtminstone pallar att springa halva sträckan.

Men så kom influensan. Och så blev jag frisk. Och sedan kom den tillbaka dubbelt, med feberfrossa och magvärk deluxe förra helgen. Och lagom till jag började återkomma till livet blev Tage sjuk, feber runt fyrtiogradersstrecket större delen av veckan. Så det blev vab med honom för en förälder, samtidigt som Ejdas förskoleinskolning gick helt i baklås och vi tvingades börja om, med den andra föräldern på heltid på dagis. Samtidigt som vi båda hade inbillat oss att vi skulle kunna börja jobba heltid igen och hade samlat på oss en hel hög med jobb med snart stundande deadlines.

Och där står jag nu. Utan någon som helst möjlighet att finna tid att köra bil tur och retur Stockholm i uppåt 30 timmar för en och en halv dag i huvudstaden. För jo, tanken var att ta bilen, vi hade en del stora grejer som behöver köras ner respektive fraktas upp. Trist.

Men nåväl, jag hyser någon sorts förhoppning om ett nytt försök nästa helg, även om det visserligen inte finns något lopp som hägrar då.

Hej då Fyrahundrafemtio

Det kom ett mejl.

Kära Fyrahundrafemtio-prenumeranter,

Ni är och har varit våra största supportrar. De vi värdesätter högst av alla. En del av er har varit med från starten tidigt i våras, ja till och med sedan bokmässan förra året. Andra har kommit med längs vägen, en hel del har anslutit sig helt nyligen. Alla har ni det gemensamt att ni har satsat pengar på oss, betalat helårs- eller kampanjprenumerationer. I bästa fall har ni fått två nummer av vårt magasin. Vi kan också konstatera att vi har fått ett fantastiskt mottagande av er, beröm och uppmuntran vi aldrig tidigare mött.

Det är därför med tungt hjärta jag skriver det här brevet för att berätta att vi har lämnat in en konkursansökan i dag. I slutfasen av arbetet med nummer 3-4, planerat att komma ut lagom till Bokmässan, kunde vi konstatera att pengarna var slut.

Kunde vi inte parerat det?

När vi startade magasin Fyrahundrafemtio visste vi av erfarenhet att alla nya tidningsprojekt går med förlust i upp till ett par år innan det når en nivå med tillräckligt många prenumeranter och lösnummerförsålda tidningar för att attrahera tillräckligt många annonsörer.

Vi sökte, och fick, investerare att satsa på vår affärsidé. Dock inte i tillräckligt stor omfattning.

Vi valde att i stort sett arbeta gratis och med en liten redaktion, vi tog in nya friska pengar och jagade ständigt nytt kapital. Men det var hela tiden en balansakt med små marginaler.

I slutarbetet med nummer 3-4, strax innan vi skulle gå till tryck, kunde vi konstatera att annonsingången var så liten att vi inte skulle kunna betala våra räkningar. I det läget återstod bara konkurs.

Oerhört sorgligt att se att det inte verkar vara ekonomiskt möjligt att driva en litteraturtidskrift i Sverige av det här slaget längre.

På tidningens sajt går det att fritt ladda ner det tredje, nästan färdigställda, numret av Fyrahundrafemtio som nu alltså blir det sista. Gör det ni också.

Mer om indieförfattare

På tal om gårdagens inlägg om indieförfattare så skriver i dag Sölve Dahlgren som ju driver HOI Förlag ett intressant och utvecklande inlägg.

Jag har för mig att jag någon gång i den här bloggens historia har skrivit ett inlägg där jag varit inne på samma spår, det här med att jämföra litteraturbranschen med hur det sett ut i film- och musikbranschen, men jag kan inte för mitt liv hitta det när jag söker. Eventuellt har jag skrivit om det någon annanstans, eller pratat om det i något sammanhang.

Oh well. Sölves inlägg är hur som helst värt läsning.

Har vi några indieförfattare?

För två år sedan skrev jag om begreppet indieförfattare, efter att man i USA i svallvågorna av Amazons framfart på e-boksområdet börjat tala om independent authors som en allt starkare grupp. Ett tufft ord som ligger bra i munnen tycker jag, även om det säkert har att göra med min bakgrund som popnörd från det glada nittiotalet då allt som var värt att lyssna på var tvunget att vara indie, även om begreppet med tiden kom att glida från att handla om en viss typ av musikutgivning på mindre oberoende skivbolag till ett visst typ av beteende och sound.

Men oavsett det. Hur går det med begreppet indieförfattare i Sverige? Har det fäst sig eller tog det sig ingen vart? En googling ger vid handen att det använts vid några tillfällen av självutgivande författare och andra, men träffarna är relativt få och mitt tidigare inlägg i ärendet verkar rankas som nummer två av Google. (Att jag ens kom att tänka på ordet nu beror på att jag såg i min Statcounter att någon nyligen googlat just detta och hamnat på mitt inlägg.)

Så – indieförfattare – fisk eller fågel? Vad säger exempelvis Sölve Dahlgren och Lars Rambe på HOI Förlag?