Månad: mars 2013

Renovering

Det här med att vara husägare förändrar onekligen vardagen. Nu förväntar jag mig inte att vardagslivet alltid kommer att vara sådant att det parallellt pågår två-tre renoveringsprojekt, men nog verkar det som att det alltid finns något att göra allt.

Sedan några dagar har vi inlett badrumsrenoveringen på allvar. I går anlände en bilningsmaskin, och efter lite instruktioner från moppa Roger, det vill säga svärfar, satte jag igång att bila cementgolvet i några timmar. I dag vid tiotiden skulle jag påbörja dagens pass, men lagom till att mitt kaffe var urdrucket stod han där i farstun igen, med famnen full av verktyg, arbetskläder och hörselkåpor och närapå studsade av iver. Jag vill göra det!

Johannas familj alltså. Totalt oförmögen att gå sysslolös.

Nåväl. Det pågår ju som sagt några renoveringsprojekt samtidigt. Jag går upp och målar en vägg i barnens rum så länge.

Barnförbud, Berlin och längtan

En epilog till det här med barnförbud på fik:

Johanna skrev väldigt bra i ämnet i går tycker jag. Dessutom gav hon mig längtan tillbaka till Berlin. Och som ett brev på posten, eller instagrambild via nätet, promenerade vår Berlinboende Johannavän i går förbi huset vi bodde i och tog en bild. Jag tar mig friheten att lägga ut den här i bloggen. Vår lägenhet var den med balkongen längst upp till höger i det bruna huset. Jag ser till min stora glädje att det vita draperiet jag med fara för livet hängde upp på balkongens högra del för att man skulle slippa se bråten i det lilla utrymmet där bakom har behållits av efterföljande hyresgäster.

67a5c84a872911e283e622000a1fb86d_7

Nej, det fanns ingen hiss. Ja, det var jobbigt att kånka Tage och barnvagn upp och ner flera gånger per dag.

Och det här med barnförbudet. Någon som tror att det blivit lika kraftig debatt om det varit övervägande män som satt och hängde på fik med sina barn, och inte kvinnor? Nej, inte jag heller.

Hatten på sned

Är för trött för att göra något annat än att lägga ut Johannas Instagrambild på Tage från i morse, när han jazzade loss iförd pyjamas och hatt hemma hos sina morföräldrar, där vi lämnade av honom vid sjusnåret innan vi körde till Gällivare för att kolla till bebisen i magen.

cd2737a886ed11e29deb22000a1f9355_7

Hen mår för övrigt bra, men är lite snurrig av sig och verkar inte riktigt kunna bestämma sig för om om hen ska ligga med huvudet upp eller ner. Vi får väl se åt vilket håll det landar.

Men jobbiga tweens då? Är de okej?

Angående gårdagens debatt om barnförbud på fik:

Jag kan inte göra annat än att tycka att det är rätt häpnadsväckande att så många anser att det vore en god idé om vi tilläts förbjuda vissa typer av människor att vistas på kaféer, eftersom de stör upplevelsen. Jag tycker inte att det går att komma runt det med en massa om eller men eller fast, det handlar om att förbjuda en sorts människor – för jo, barn är människor även om många verkar tro att vi föräldrar ser dem mestadels som accessoarer – att besöka fik.

Ja, jag är medveten om att det finns andra miljöer där barn och ungdomar inte är välkomna, men det handlar i regel om platser där lagar relaterade till alkohol träder i kraft, som bar- och nattklubbsmiljöer, och är knappast jämförbart.

Samtidigt är jag inte ett dugg förvånad över att debatten uppstår, eftersom den passar så ypperligt väl in i vårt individualiserade och egocentriska tidevarv. I ena ringhörnan har vi dem som anser det vara deras rättighet att uppleva sin fikastund eller sitt caféjobbande på exakt det sätt de föresatt sig, och i andra ringhörnan har vi föräldrar som anser att de och deras barn har en rättighet att bete sig på vilket sätt de önskar i vilken miljö de än befinner sig i. Ingen part anser sig behöva visa någon hänsyn eller anpassa sig efter andra, och därför mötas de aldrig.

Samhället.

Tvingad omladdning

Verkar som att vissa fortfarande har problem med att komma åt min sajt från sin ordinarie webbläsare. Problemet borde gå över med tiden, men det gör ju inte irritationen mindre just nu. Vad man kan göra är att tvinga webbläsaren att ladda om sajten ”på riktigt”, det vill säga det räcker inte att bara trycka på reload-knappen, för är du en regelbunden besökare här finns det adressinfo på servernivå om min sajt sparad i din webbläsare som inte uppdateras vid en vanlig omladdning (det är inget unikt med min sajt, så funkar nätet i stort).

Så – försök göra en tvingad omladdning, eller forced refresh som jag tror det brukar kallas på engelska. På mac är det kortkommandot bulle+R som gäller för de olika webbläsarna (eventuellt shift+bulle+R till och med), och på pc torde ctrl+F5 göra susen. Det kan också funka att bara hålla ner ctrl och klicka på omladdningsknappen.

Slut på teknisk sajtinfo för den här gången.

Online

Sakteliga kommer den upp igen, sajten.

Tyckte väl att det var så där roligt att mötas av en avstängt konto-sida när man försökte surfa hit, som därtill insinuerade att jag eventuellt inte betalat mina fakturor eller på annat sätt misskött mig. När det egentligen handlade om att … ja, jag vet faktiskt inte, tyckte inte att killen på Bineros support gav några vidare svar när jag ringde i dag. Något med DNS-inställningarna. Trots att jag hade dem inställda på det sätt han sa att de skulle vara. Och varför mitt konto helt plötsligt stängdes ner sent i går eftermiddag, trots att de här DNS-inställningarna inte hade ändrats sedan förra helgen då jag gjorde de korrigeringar de ombett mig göra inför deras plattformsbyte i tisdags, nej, inte heller där fick jag egentligen något svar.

Svajigt, som sagt.

Det är väl bara att hålla tummarna för att de låter mitt hörn av internet vara i fred i fortsättningen.

Svajigt värre

Ja, jag förstår då ärligt talat ingenting av vad Binero håller på med just nu. Surfar jag in på den här sajten på rakt, okrypterat sätt dyker en infosida från Binero upp där det står att min sajt är avstängd. Men drar jag igång en VPN-tunneluppkoppling och surfar in via den funkar sidan hur fint som helst.

Känns ju stabilt.

Så du är alltså svensk?

Jag har inte varit i Oslo sedan jag var tolv. Tjugosex år senare framstår staden som svensk. Varje person i serviceposition jag kommit i kontakt med är en ung svensk, och H&M- och Lindexbutikerna duggar tätt i centrum. De hade till och med ett Max högt upp på Karl Johan, tyckte jag mig se.

Redan ute på flygplatsen igen, promenerade runt ett tag efter min intervju och klättrade upp på Operans tak, men när det var dags att sätta sig och skriva tyckte jag att det lika gärna kunde ske incheckad på Gardermoen, så att jag kan slappna av och slipper kolla klockan hela tiden. Undviker gärna situationen i somras när jag var i Köpenhamn på ett jobb och fann mig efter uträttat värv sitta på en bar i Nørrebro drickandes öl med en vän i godan ro när jag upptäckte att min flyg skulle lyfta från Kastrup om mindre än timme. Det blev en ganska svettig timme.

På tal om öl. Det känns som att det hör flygplatser till att dricka en sådan här. Man är på väg någonstans, friheten i ett par vingar, något att fira. Men jag ska ju köra bil hem från Kiruna i kväll! Så det får bli kaffe på kaffe i stället.

Ack detta glesbygdsliv.