Författare och skribent
Jag tror banne mig att bloggen legat nere en sväng på förmiddagen. Men vad gör väl det när jag ändå är i Malmö på Moving Images-konferensen och inte har tid att skriva.
Eller ja, just nu är jag åter på hotellrummet för att duscha av Tage. Det har kräkts, banne mig.
Jag vet att ni undrar och ja, det är klart att jag kommer att skaffa mig en ny iPhone. Hd-inspelning och iMovieredigering direkt i telefonen – vad mer kan jag begära egentligen? Jo, visst är det bra med den utökade multitaskingen också, men det behöver man ju inte köpa den nya telefonen för att få.
Jag vet inte hur turerna i blogghistoriken mellan Linna Johansson och Alex Schulman har gått, så jag lämnar frågan om vem som har rätt att vara sur på vem öppen, men jag vill ändå skriva att jag tycker att Linna Johanssons inlägg om det absurda ”lyckokravet” som finns på dagens föräldrar, och främst då på mammor, är storartad läsning.
Att det hon skriver är sant råder det heller ingen tvekan om. Johanna har (hittills) bloggat bra mycket mer om vårt nyligen startade föräldraskap än jag har gjort, och det slutar aldrig att förvåna mig hur det alltid dyker upp kommentatorer som är redo att skuldbelägga henne så fort hon ens antyder att det inte behöver vara superextramegafantastiskt att vara småbarnsförälder 100 procent av tiden. För att inte tala om alla de där förnumstiga passa på och NJUUUT av den FANTASTISKA tiden ni har nu, NJUUUUUT så fort man gör något annat än ligger och jollrar med Tage på golvet dygnet runt.
Bah.
——
Uppdatering: Efter att ha läst Linna Johanssons andra inlägg i ärendet skulle jag vilja hävda att Alex Schulman – för att använda hans egna ord – är superägd.
Nyss hemkommen från Afghanistan bad vi Fredrik Bisonblog Wass att berätta lite om hur det fungerar med läsning och bibliotekstillgång när man är en del av den svenska utlandsstyrkan. Och om man vill läsa om Afghanistan, vilka böcker ska man ge sig på? Och vad passar egentligen bäst om man vill fly verkligheten för en liten stund – film eller litteratur? Svar på de frågorna, samt bilder från ett sommarvarmt Humlegården (med bra ljud!) bjuder vi på i veckans avsnitt av DJtv.
Böcker som nämns i veckans sändning:
Khaled Hosseini: ”Tusen strålande solar”
Khaled Hosseini: ”Flyga drake”
Åsne Seierstad: ”Bokhandlaren i Kabul”
Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.
Alltså, är det bara jag och min knasiga hemmapulade WordPress-fixning som spökar eller är wp-appen lika värdelös som jag anser när det kommer till bilder och länkar och sånt? Och om svaret är ja, hur gör jag för att lösa det på enklare sätt? Alternativa appar? Omvägar? Ge upp?
På språng ut mot engångsgrillningen i Humlegården måste jag ändå hinna med att tipsa om den här krönikan från gårdagens Sydsvenskan, angående den väldigt tandlösa Quit Facebook Day i måndags.
Vissa dagar är jag rätt stolt över mitt ursprung som sandvikare.
De 250 exemplar som jag beställde via ScandinavianBooks digitaltrycktjänst har som sagt kommit fram. Egentligen anlände de redan i fredags, men det var först i tisdags jag tog mig till posten, och först i går kväll som jag kunde jämföra den nya upplagan med den gamla, genom Morgans försorg.
Och summa summarum: Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet.
Den nya upplagan är lite mindre till ytan än Publit-exemplaren – 200 x 125 istället för 205 x 135. För att kunna använda samma inlaga fick jag därför omvandla alla sidor till eps-bilder, dra ner dem till 92 procent och sedan göra pdf:er på nytt. Det finns säkert enklare sätt, men det här fungerade fint det också.
Papperet i den nya upplagan är lite lättare, det är ett 80-gramspapper jämfört med Publits som ligger på 90 gram, men trots detta tycker jag att den nya upplagan känns något stadigare i handen. Delvis beror det nog på det aningen kompaktare formatet – tio procent mindre yta om jag räknat rätt – men också att omslaget känns lite tjockare. Det är dock inga stora skillnader, jag är väldigt nöjd med Publits bokkvalitet också. Dessutom inser jag nu när jag skriver det här att jag nog egentligen inte förstår det här med 80- och 90-gramspapperen, för den nya tryckningen, med det lättare papperet, har tjockare rygg än Publitutgåvan. Någon med mer kunskap om papperskvalitet kanske kan komma med en förklaring.
En annan detalj är att omslaget på den nya utgåvan inte blev lika benvitt som tidigare. Jag gillar det.
Vad som utgör en rejäl skillnad är priset. Jag vet inte hur ScandinavianBooks priser står sig om man ska trycka stora upplagor, men när det kommer till en sådan begränsad upplaga som 250 exemplar inbillar jag mig att de 22 kronor per exemplar jag betalade exklusive moms men inklusive frakt är väldigt konkurrenskraftigt. Hade jag beställt samma antal exemplar från Publit hade priset blivit 65 kronor per styck, vilket medför ett betydligt högre slutpris om man vill ha någon vinst på sina böcker. Det är därför många titlar som producerats genom Publit kostar över 180 kronor även hos de prispressade nätbokhandlarna. Här ska man dock komma ihåg en sak, och det är att Publits affärsidé primärt knappast är tänkt för 250-exemplarsbeställningar. Deras tjänst är optimerad mot förlag som exempelvis vill ha sin backlist tillgänglig, men inte så tillgänglig att den står staplad i travar i kostsamma lager någonstans. Först när någon beställer ett exemplar av en titel trycks just det exemplaret, och skickas hem direkt till kunden. Det påverkar så klart tryckpriset.
Med facit i hand skulle jag väl ha tryckt upp en ScandinavianBook-upplaga redan från början, jag har sålt en hel del böcker mer eller mindre till nollkronorsvinst för att kunna få ett bra försäljningspris.
Men det är lätt att vara efterklok.
På tal om absolut inget annat så tycker jag att ni alla bör läsa Josefines utmärkta, uppgivna och ursinniga text om hur Stockholms bostadsrättsmarknad (inte) fungerar. Jag är själv väldigt glad över att jag bor i hyresrätt.
Jag hade tänkt lägga ut ett inlägg med resultatet av mina erfarenheter av den provtryckning på 250 exemplar jag gjorde via ScandinavianBook. Jag skrev och skrev, och tänkte till sist ta några jämförande bilder. Men så upptäckte jag till min förvåning att jag inte har ett enda exemplar av Publit-versionen kvar hemma, jag barskrapade hemmalagret – plus det exemplar jag hade ställt i bokhyllan – i väntan på att de nya böckerna skulle dyka upp. Och när jag i går kväll tog Tage under armen och gick hem till min vän Jocke för lite samkväm tänkte jag att nu ska det väl gå att ordna i alla fall, han var den första personen av alla att få ett färdigt exemplar av ”Vi har redan sagt hej då” när han fyllde år någon vecka före utgivningen, men se nähädå, han hade lånat ut sitt exemplar så den planen gick ju upp i rök.
Så summa summarum: Innan jag fått fatt i ett exemplar av Publitversionen känns det en smula dödfött att lägga ut det där inlägget. Ska försöka ordna det under dagen, så kanske blir det i morgon, vi får se.
Men till dess kan jag väl ge en kortversion då jag vet att några undrar: Jag är på det stora hela mycket nöjd. Leveransen tog lite längre tid än väntat, men det kan helt och hållet ha varit kalenderns fel. I övrigt – väldigt bra.
Hoppsan. Jag råkade visst skriva i texten till gårdagens DJtv-inlägg att Bokhoras bokbloggsträff var på torsdag kväll. Det är helt och hållet superfel, det är i morgon kväll, det vill säga onsdag, och inget annat.
Bad Daniel. Bad.